Tänk inte på det

Jag har varit hemma i dagar.
I en sån här tid är det lätt att gå bort sig. Man liksom tappar dagarna, timmarna...
Och sent igår kväll kände jag att botten var nådd. Att allt var på väg att vända. För innan jag somnade så var mitt mående helt okej. När jag vaknade några timmar senare var febern tillbaka och på morgonen kändes allt sämre än det tidigare hade gjort.
Det måste antagligen bli sämre innan allt blir bättre...

Nu slut på självömkan.
Den här helgen är fylld med glädje och jag behöver leverera. Så hög tid för mig att ta mig samman och komma till liv.
Som jag brukar säga till mina medmänniskor som på ett eller annat sätt inte mår bra, eller har ont någonstans... - tänk inte på det!