Hundra år av liv
Hundra år av liv.
Det var det som jag fick möjlighet att vara med och fira igår tillsammans med ett åttiotal gäster.
Täck att fått vara ung och lämnat tonåren i början av 40-talet och att smugit sig in i medelåldern i slutet av 50-talet....
Den tanken ger perspektiv.
Med ett stort leende och ett bekräftande av alla jubilaren mötte, när hon själv tog sig fram bland alla de som ville fira henne, såg hon så där nöjd och livsbejakande ut. Det där är en bild som jag tänker spara i mitt inre länge, länge.
Livet är sällan eller aldrig en dans på rosor. Det går upp och det går ner. Under 100 år har man samlat på sig oändlig kunskap om det.
Det finns enligt SCB 2226 kvinnor som fyllt eller är över 100 år. Samma siffra för män är 436. Med andra ord har vi män en ännu mindre chans att nå upp till denna aktningsvärda ålder av en redan ytterst liten skara av människor som procentuellt har möjlighet att komma dit.
Men det finns hopp för de som vill leva länge och fortfarande får vara med,för hundraåringarna blir bara fler. Trots år med pandemi har det blivit fler för varje år. Dessutom blir vi friskare och piggare gamlingar...
Det där med sitt egna åldrande är något som jag mer och mer tänker på, men det är väl inte så konstigt.
Vi lever och vi dör. Däremellan skall man förhålla sig till det faktum om alltings förgänglighet.
Jag tillhör dem som har en tydlig och ibland lättsam syn till det levande och döda.
Och även om jag sällan tycker synd om människan kan jag ibland ha viss förståelse till det faktum för vårt grubbleri och ångest det skapar.
För att leva är inte lätt och att leva länge gör livet antagligen ännu svårare.
