Tillsammans

Vi gick upp till en kall morgon. Kallt ute, kallt inne.
Efter frukost satt vi i soffan med filtar, drack kaffe och samtalade i nästan oändlig tid.
För det är så det känns när man får möjlighet att sitta själv med sitt vuxna barn och exklusivt bara får  vara här och nu med någon som betyder så mycket för en.
Om en stund skall vi förbereda en juldagsmåltid tillsammans jag och min son. En måltid med julens alla läckerheter.
Solen skiner nu in genom fönstret, men vi lär nog få jobba på bra för att få upp värmen i köket. Tillsammans. Jag och han.