Trädet

Min farfar; Eric Sr planterade det där trädet på mina föräldrars tomt 1978. Jag var tio år och större än den där björkplantan. Nu står den där så majestätiskt och vacker.

Har aldrig tänkt på det tidigare, men i söndags när jag firade min mamma och solen sken och värmde, satt jag och tittade på det där gamla trädet. Tänkte tillbaka på minnen och händelser som utspelat sig just där i denna trädgård. Runtomkring den där björken. En gång så liten och späd, nu liksom oövervinnlig och gigantisk. Så många minnen den bär på. Så mycket den har sett i sitt liv och som utspelat sig just där.
Jag pratade om det sedan med mina föräldrar och konstaterade dessutom att en dag kommer den vara gammal och skruplig, kanske ruttna innefrån och ut för att sedan falla ihop....
För en stund blev den en symbol över livet. En symbol för det levande och döda, det starka och svaga. Sedan tänkte jag på min farfar Eric Sr och sedan min son Eric. Det där trädet som en länk mellan det levande och döda.