Tre vise män

Innan klockan var halv tio denna förmiddag hade julen lämnat detta hem.
I de flesta kristna länder anses denna dag avsluta julen men inte i Norden och framförallt inte i Sverige. Här skall vi dras med den ända till tjugondedag jul.

Det är mysigt med julen, men också mysigt när den lämnar.

Därefter, alltså efter det stora julborttagandet har jag läst om de tre.
De där vise männen som vi hör så mycket om i signad juletid. Jag har alltid funderat på vem de var, men först idag försökt satt mig in, förkovrat mig.

Jag läser Dick Harrison och han är skeptisk till om de över huvudtaget existerat. Men, det är en intressant läsning om huruvida de var astrologer eller kungar om de kom från Irak eller Iran, om de verkligen var tre eller egentligen ännu fler.
Och
hette de verkligen Caspar, Melchior och Balthasar eller egentligen Larvandad, Gushnasaph och Hormisdas som syrierna säger? Eller har Etiopierna rätt med Hor, Karsudan och Basanater?
Det är sånt där som jag funderar på nu.

Det mest spännande resonemanget är dock huruvida vårt riksvapen – de tre kronorna (som är minst sagt aktuellt i dessa juniorhockeydagar) – med största säkerhet kommer från De tre vise männen.
Att Magnus Eriksson var ett stort fan av symbolen med de tre vise männen och hur han också kunde dra paralleller med att vara kung över tre riken (Sverige, Norge och Skåne) skall vara säkerställt.

Där slår jag igen boken och börjar blogga om alltihop.
Härnäst väntar en Trettondedagskonsert följt av ett kalas.
Tycks kunna bli en fortsatt bra dag!