Tredje Dagen

Nu har skymningen av nyhetens charm försvunnit,  
Mitt skrivbord och jag, vi är åter gamla följeslagare.  
Den tredje dagen bjuder inte på samma överraskning,  
Snarare en stillhet, som ett långt djupt andetag efter skratt.

Jag minns fortfarande solens lek på vattnets yta,  
Och vinden som lekte i håret när jag vandrade fritt.  
Men de minnena börjar blekna, som ett gammalt fotografi,  
Övertäckta av skrivarens brus och tangentbordets klick.

I korridoren hör jag kollegornas skratt,  
Historier delas, skämt kastas fram och tillbaka.  
Denna gemenskap, denna mänsklighet,  
Är vad jag kanske saknat mest när jag var borta.

Så jag finner tröst i detta mellanrum,  
Där semesterns eko och vardagens rytm möts.  
För på denna tredje dag, ser jag klart,  
Att balansen mellan arbete och vila formar mitt livs dans.