Trots allt

Ute är det kallt och fuktigt.
December börjar grått och obarmhärtigt.
Och jag känner på min andra sjukskrivna dag att förkylningen nu fått fäste. Inte att jag känner mig så där febrig och dödligt sjuk, men ändå såna där symptom som sätter ner min aktiva förmåga något. Hostan har gått och blivit normailserad. Alltså stadig och ögonen rinner och luftvägarna börjar tätna.
Skall jag försöka hitta något positivt i det hela så är det att jag kanske snart skall slippa känna att jag är hemma och skolkar. För just så känns det när man är hemma och de där så kallade förkylningsymptomen är av sådan art att man i normala fall skulle gått till jobbet utan att tveka.
Nu råder det dock andra tider och det handlar om att hålla avstånd, stanna hemma vid minsta symptom och att hålla ut. Det sistnämnda gör jag genom att se till att jag trots karantänsliknande former lyckas ordna så att det t ex finns färskt fikabröd till elva-kaffet.
Livet rullar på ändå och jag mår ju faktiskt ganska bra...trots allt.