Unforgettable 

Tillslut efter en veckas solbombardemang lägger jag mig ner för att ta emot de där varma, heta strålarna och låter dem fylla hela mig med energi och styrka. Resultatet blir att jag somnar ganska omgående och därifrån dras med i ett virrvarr av drömmar och känslosvall.

Det har varit en riktigt bra och trevlig dag och jag avslutar med att se på hockeyfinal och att lyssna på musik.
Och Thomas Rhett sjunger om det oförglömliga för mig och jag lyssnar och gör min egna tolkning.
Tänker på alla de där egna oförglömliga minnen man har, men att det är egentligen bara är några få som egentligen betyder något.
Och det finns saker som jag skulle vilja minnas, eller iallafall minnas bättre och så finns det där minnena i närtid som jag aldrig vill glömma, men som kanske inte kommer betyda så mycket längre fram.

Och förut i mitt solrus drömde jag om just det där. Oförglömliga minnen, men också ...minnen som verkligen kändes som minnen, men som aldrig har hänt ?!
Drömmar kan vara hursomhelst, men det oförglömliga förblir just det, oförglömligt.