Up

Det går upp och det går ner. Den vägen jag har valt att ta är sällan rak och jämn. Ibland är det trångt och snårigt. Överaskningarna kommer och går. Överaskningar som jag i egentlig mening inte tycker om, utan i hela mitt liv försökt att minimera risken för att utsättas för. Däremot har jag alltid välkomnat spänningen som uppstår inför det okända, nya och outforskade. Det gör mig levande, aktiv och hungrig.

Den sista veckan har jag spelat Thomas Rhetts nya platta Center point road konstant. Den är egentligen inte alls lika bra som den tidigare Life Changes, men det är den där första låten Up, som gör att plattan går på repeat. Den beskriver just det här på ett enkelt sätt. Låten har blivit min signaturmelodi för sommaren 2019. Den beskriver nog hur många någon gång känner det, inte allra minst jag.

"You'll never walk on the ceiling if you've never been flat on the floor
And you can't soak up the sun if you've never been stuck in the storm
You can't find somebody if you never let somebody else go
If you ain't hit a wall, you'll never find a window"

Att leva är så häpnadsväckande att det inte blir mycket tid över till något annat.