Väntan

Det är en kall morgon, men det är klart och soligt och fåglarna sjunger. Om allt hade varit på riktigt nu skulle jag alldeles strax varit i väg till vår träningsanläggning för att hålla två träningspass. Nu är det inte på riktigt, det är något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.
Om allt hade varit på riktigt hade jag varit i Stockholm idag, eller Göteborg, eller någon svensk stad där Svenska judoförbundet planerat in sitt årsmöte. Nu är det inte på riktigt, det är något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.
Jag går de här kilometrarna och önskar att jag skulle kunna stå på judomattan och leda och jag önskar förstås att jag själv skulle kunna träna, kasta, kämpa, slåss...ta i...
Istället väntar en förmiddag med Svenska judoförbundets årsmöte, ja faktiskt, men det online, digitalt, asocialt...
För i den här världen tas nu viktiga beslut om framtiden via skärmar och folk umgås, har after work och kanske t om avslöjar sina innersta känsloyttringar till varann via de här skärmarna.
Jag längtar tillbaka till tiden då allt var på riktigt. Då det inte är som nu; något annat, ett vaccum, en väntan på goda tider.