Vår historia

Vardag.
Januari lever i en evighet. Bra för mig med ett liv som går allt snabbare mot slutstationen. Det kan låta dramatiskt, men genom att tänka så blir Januaritristessen en aning mildare.
Några minuters andrum. En paus innan allt skall hända. Jag i stillhet, försöker att inte tänka på någonting. Det regnar ute. Jag hör det, men ser inte. För en vecka sedan promenerade jag i Central park. Solen sken på en blå himmel. Det är nu, en tid senare som jag försöker få ihop det. Alla skeenden och händelser som bara for förbi. Att så här efteråt få återskapa dem till minnen. Jag och två unga män som skrev historia. Vår historia.