Var dag den första - Var dag ett liv

Var dag den första - Var dag ett liv.
Så sa Dag Hammarskjöld.
Och helgen som näst intill varit perfekt har också innehållit stunder med just denna Dag, men istället för den där FN generalsekreteraren, har jag stämt möten med poeten Dag Hammarskjöld, med berättaren Dag Hammarsköljd.

Men,

De där berättelserna är inte muntra och när jag ger mig på den där filosofiska dagboken Vägmärken hamnar jag i en värld av vemod, död och ensamhet. Inte alls den där mytomspunna världsledaren som man en gång i tiden lärde sig om i skolan.

Tidigare var döden alltid med i sällskapet. Nu är den en bordskamrat: jag måste bli vän med den.

Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?

I morgon skola vi mötas, döden och jag -, Han skall stöta sin värja i en vaken man

Hunger är min hemort i lidelsernas land. Hunger efter gemenskap, hunger efter rättfärdighet - en gemenskap byggd på rättfärdighet och en rättfärdighet vunnen i gemenskap

Jag kan plocka ut det ena jobbigare citatet efter det andra ur den där boken som mestadels är tung och svår, men ändå så levande och på riktigt. Det är böcker som den här som verkligen får en att känna att man lever. Som ett sorts reningsbad.

Jag plockar fram mina egna böcker sedan. Böckerna där jag skriver mina egna livberättelser i.
De har jag skrivit sedan 1983. Samma ord, men olika historier.
Det är söndag eftermiddag med djupa tankar, espresso och blanka sidor. Jag tänker på hur allt var och sedan på hur allt är. Sedan skriver jag ner min egna historia. Mestadels i klara färger.