Vid 39 grader

Det är en nattvaka.
Febern har tagit över och nu när jag går in i tredje dagen av covid 19 -sjuk blir mitt huvud allt tyngre och min tidigare ilska börjar avta. Det är som att all den där vreden inom mig försvann när temperaturen inom mig steg.
Men gårdagens utskick från komunen där jagjobbar för till personal, föräldrar och elever finns tydligt kvar i mitt minne.

"Beslutet innebär att det inte finns behov av distansundervisning för högstadiet, istället ska undervisningen bedrivas på plats i skolan. Bakgrunden till beslutet är att elever får de allra bästa förutsättningarna för lärande genom undervisning på plats i skolan."

Det finns inget behov längre att minska trängseln i skolornas lokaler..
Kommentar känns överflödig.
Elever får de allra bästa förutsättningarna för lärande genom undervisning på plats i skolan. Som om ingen skulle förstå det, men det är ju inte det det handlar om.

Innan jag stänger ner och sjukan tar över hinner jag tänka på om. Om det nu skulle vara så att det var ovanstående det handlar om
- Hur tänkte man i så fall då när man började med distansundervisning och smittan var betydligt mindre än nu?