Vissa människor känner regnet

På vägen hem öser regnet ner och jag kan inte undgå att tänka på morgonen. Hur fåglarna kvittrade i den tidiga soliga dagen på min väg till parkeringen. Hur jag stannade och tittade och sedan luktade på den blommande syrénbusken och hur lycklig jag kände mig just då i den stunden.
På radion spelas Fast car. Den där nya versionen med Jonas Blue och Dakota. Utan Tracy Chapmans karaktäristiska gitarrspel...
Utan den där gitarren tappar låten helt sin själ och blir totalt ointressant.
Jag stänger av.

Det skall fortsätta att regna. Regna till förbannelse.
Det som inte regnivrarna har en aning om är att när det börjar regna här i denna del av landet slutar det inte.

Det är snart helg. En onsdag skall blir en fredag...
Ca 40 dagar sedan påsk. Från torsdag 10 dagar till Pingst.
Jag ser framemot Kristihimmelfärdshelgen. Det finns planer. Jag gö allt för att se ljuset en regndag. Att inte spolas med.

Det fortsätter att regna och bära sig åt och jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig nedstämd och grå. Vissa människor känner regnet, andra blir bara blöta.