Vissa stunder i livet stannar alltid kvar

En resa gör sig påmind.
I Min "ungdom" tågluffade jag.
Vi pratar åttiotal.

I slutet av nittiotalet gjorde jag comeback på de europeiska tågen.

Under kvällen utbröt en liten fundering mellan mig och mina bröder om när det var.
Min bror Ronny trodde 1999, jag 1997 och Sigge 1998.
Sigge var nog den som hade rätt. -99 fanns jag inte i Europa.

Så 1998 gjorde vi tre den där resan ihop.
Den första i sitt slag och säkerligen också den sista.
Tre bröder tillsammans ute i den stora världen.
Vi visste alla om det då.
Att det var nu eller aldrig.
Att vi behövde göra den här resan tillsammans.

Allt därefter är historia.
Vi fick de där veckorna tillsammans och jag lovar att ingen av oss kommer glömma dem.
Ett äventyr och mer därtill.
Det finns stunder som folk säkerligen skulle kunna vara utan.
Men jag håller dem nära, tätt intill.

"Good Times, bad Times."
Jag är så glad att vi gjorde den där resan.
Att vi fick se Europa ihop med våra ögon.
Vissa stunder i livet stannar alltid kvar.