Where I wish I was

Det är dags för nya sånger. Det är dags att gå vidare.
September och den där tydliga linjen mellan det som en gång var och det som gäller nu är så tydlig.
Det här är en ny tid.
Och jag lyssnar på den där galet sköna Corey Smith låten. Jag kan ta in den där känslan av saknad. Att sakna någon så innerligt. Någon som man håller så av. Att även om man har det helt underbart i New York så är det något som fattas. Jag förstår precis.

Kanske är det den där innerligheten som vi behöver nu? Jag behöver den definitivt. Och så en hög närvaro. Närvaro av kramar, kyssar, hålla handen och att bara vara så där nära varandra.