You can throw your words sharper than a knife

En tisdag med snö och jag som i en paus av ett virrvarr av saker som jag har att göra, försöker att få ihop orden till en blogg.
Istället för att åka till klubben och träna, försöker jag dricka så mycket glögg som jag klarar, medan allt i mitt liv just nu passerar förbi.
Och
medan det gör det försöker jag skriva, formera orden, berätta min historia just här och nu. Något som jag försökt med i dagar, men den sista tiden har inte orden velat komma ut rätt. Det blir liksom inget av det. Jag skriver inlägg efter inlägg ...som jag sedan aldrig publicerar.
Jag har ingen torka. Snarare tvärtom, men jag har så här långt under året varit så less.
Framförallt på mig själv. Less på mina ord, min historia, min uppenbarelse.
Sådär är det ibland. Jag vet det och därför låter jag det vara. Låter hela bloggandet ligga nere. Ibland tycker t om jag jag att det blir för mycket av mig.
Men - Så nu. Jag är här.
Just nu spelas Black roses från den där grymma serien Nashville som jag saknar så mycket. Jag såg alla fem säsongerna. Den sista, nummer sex i ordningen visas just nu i USA. Jag hoppas att den kommer hit till Sverige.
Sedan tänker jag på just Nashville, staden och mitt planerade återbesök.
Jag lyssnar på den där texten och ser framför mig hur ”hon” Scarlett i serien på ett sånt utelämnande och sprött sätt säger;

” I can see your eyes staring into mine.
But ith's a battlefield
And you're on the other side.
You can throw your words sharper than a knife.
And leave me cold
In another house on fire.”

Det är poesi om livet på riktigt.

Jag plockar fram ett par fotoalbum som står i bokhyllan här hemma. Korten där är framförallt från Georgia,Tennessee och Mississippi. Jag dröjer mig kvar vid de där bilderna från Grand ole Opry. Jag och min bror som äntrat scenen. Dock utan publik den här gången, men det är likt förbannat så grymt häftigt. Jag kan fortfarande känna den där känslan som jag hade då. Det känns som ett bra tecken. Jag är där då, nu och sen.
Allt är långt borta, men ändå så nära.

Brorsan som på Grand ole Oprys scen tar in och begrundar.