After the thrill is gone

Det är idag två år sedan BB King dog.
Det är så många av "mina" musikhjältar som gått bort de senaste åren och idag känner jag faktiskt saknad, trots att musiken lever kvar.

Det mesta jag lärde mig om rock, country och blues fick jag från farsan. Men inte BB. Det var min lillebror Ronny som lät mig förstå den lirarens storhet.
Och även om jag aldrig var eller ej heller blev den gitarrvirtuos som brorsan är, så förstod jag storheten. I nutid en av de musiker jag lyssnat allra mest på. Ingen har kunnat förmedlat blues till mig som han.

Så idag lyssnar jag på BB och blir rakt igenom bluesig. Jag tar dessutom hjälp av Slash, Ron Wood, Derek Trucks och inte allra minst Simply Red; när jag brister ut i en blues....

The king is dead - long live the king!