Onsdagsmorgonen är tidig och jag sitter med en espresso i handen. Tankarna vandrar tillbaka till en annan morgon i Tombstone på Ok Café förra sommaren. Jag minns hur frukosten serverades och matsalen var fylld med äldre stadsmänniskor som njöt av sitt kaffe och smaskade på tjocka pannkakor dränkta i sirap. Men det var en speciell händelse som fick mig att fundera - en händelse som involverade kaffe och karaktären i denna historiska stad.

Jag beställde en kanna starkt svart kaffe till vår mat och den vänlige mannen vid bordet bredvid försäkrade mig om att kaffet här var både starkt och gott. Som pensionerad polis visste han att livet krävde just det - starkt kaffe. Förväntningarna var höga, men det skulle snart visa sig att kaffet inte var starkt enligt svenska mått, utan snarare blaskigt och svagt. Jag och  Anette diskuterade detta och tycktes inte vara ensamma om vår upptäckt.

När vi sedan hade ätit klart och önskade den trevliga mannen en bra dag, svarade han på sitt typiskt trevliga amerikanska sätt, men la också till: "Förlåt för att vi inte serverar espresso här i Tombstone."
Det var en kommentar som fick mig att tänka på hela situationen. Jag insåg att om det funnits espresso i Tombstone, hade staden inte längre varit sig lik.

Historiska platser som Tombstone är kända för sin autenticitet och sin unika atmosfär. Genom att bevara traditioner och särdrag från en svunnen tid ger de besökarna en chans att resa tillbaka i historien. I fallet med Ok Café och deras svaga kaffe blir det en del av staden, en egenskap som gör det till det Tombstone det är. Om espresso hade funnits där skulle det ha förändrat upplevelsen och tagit bort den autentiska känslan.

Det är denna reflektion över kaffe och en plats som får mig att inse hur speciella och unika platser kan vara. Tombstone kommer alltid vara Tombstone, och det är kanske just därför vi älskar det så mycket. Det är en plats som tar oss tillbaka i tiden och erbjuder oss en glimt av hur livet brukade vara. Så det handlar om att uppskatta dess unika egenskaper, även om det betyder att anpassa sig till en annan typ av kaffe än vad man är van vid. För det är just dessa små detaljer som gör resan minnesvärd.

Det är på gränsen.
Gränslandet till juni och sommarens hemlighet. På promenaden njöt jag av grönskan och öppna fält, och minnen från min barndom poppade upp. För det var när man var barn som sommaren var som bäst.

Det var en tid av bekymmerslöshet och äventyr, då solen aldrig verkade gå ner och dagarna sträckte sig oändligt framför en. Det var en tid då varje morgon var fylld av förväntan, då man vaknade med ett leende på läpparna och visste att dagen skulle bli magisk.

Sommarlovet var höjdpunkten på året, den efterlängtade pausen från skolans krav och rutiner. Det var då vi kunde kasta bort läroböckerna och istället fylla dagarna med äventyr och upptåg. Vi cyklade längs grusvägarna till den gömda sjön och doppade våra fötter i det svalkande vattnet. Vi byggde kojor i skogen och drömde om att vara upptäcktsresande som utforskade okända territorier.

Sommaren var också tidpunkten för långa, lata dagar på stranden. Sanden kladdade mellan tårna och solkrämen luktade sommar. Vi byggde sandslott och tävlade om vem som kunde simma längst ut i det blå. Vi låg på filtar och läste böcker som förde oss till fantastiska världar, samtidigt som solen smekte vår hud och vinden lekte i håret.

Jag minns smaken av saftiga jordgubbar och färgglada glassar som smälte snabbt i värmen. Det var en tid då vi kunde äta glass till middag och inte bry oss om kalorier eller kost. Det var en tid då världen var full av smaker och dofter, då varje måltid var en fest för våra sinnen.

Sommaren var också tiden för kvällar som aldrig ville ta slut. Vi samlades runt lägerelden och lyssnade till de vuxnas skrönor. Stjärnorna blinkade på himlen och vi letade efter de fallande stjärnorna, redo att önska oss allt vi drömde om. Det var en tid då vi låg på gräset och tittade på eldflugorna som dansade i natten. 

Medan jag minns min barndoms somrar, inser jag att även om tiden har gått och vi har vuxit upp, så finns fortfarande en gnista av den där sommarmagin inom mig. För även om vi inte längre kan vara bekymmerslösa barn, så kan vi fortfarande ta tillvara på sommarens gåva.

Sommaren är en påminnelse om att sakta ner, att släppa taget om vardagens stress och låta oss bli uppslukade av naturens skönhet. Det är en tid då jag kan återuppliva mitt inre barn och ge mig själv tillåtelse att leva i nuet. Jag kan ta av mig skorna och känna gräset mellan tårna, jag kan hoppa i vattnet och låta mig bli omfamnade av dess svalka, och jag kan njuta av en glass eller två utan att tänka på konsekvenserna.

Sommaren är också en påminnelse om att vara tacksam för det som är runt omkring mig. Det är en tid då jag kan beundra den grönska som omger mig, lyssna till fåglarnas sång och njuta av de långa, ljusa kvällarna. Det är en tid då jag kan återuppta kontakten med mina kära och skapa nya minnen tillsammans.

Så när jag står här på gränsen till juni och sommarens hemlighet, vet jag att sommaren inte bara är en säsong. Det är en känsla, en sinnesstämning som jag kan bära med mig genom hela året. Det är på gränsen mellan barndomens minnen och vuxenlivets ansvar som jag kan finna den sommarfyllda glädjen igen.

Så jag tänker ta vara på sommaren och ge mig själv tillstånd att leva, att utforska, att skapa och att njuta. För i slutändan är det när vi tillåter sommaren att ta plats i våra hjärtan som vi verkligen kan uppleva dess magi och låta den lysa upp våra liv.

Nu är vi äntligen här, på tröskeln till sommaren. Maj passerade hastigt, som om den bara var en kort flyktig visitör. Men nu kliver juni in och tar över scenen. Det är en tid av förväntan och möjligheter, och jag känner mig redo att omfamna allt som den här säsongen har att erbjuda.

Jag har försökt hålla fast vid mina rutiner. Att gå upp tidigt och starta dagen med en lugn stund av reflektion och självkontemplation har blivit en viktig del av mitt liv. Det är under dessa ögonblick jag samlar mina tankar och sätter intentioner för dagen framåt. Med en kopp rykande hett kaffe och ett avsnitt av det fascinerande programmet på teven som sänds vid den tidiga timmen, dyker jag in i en annan värld. Det är som om jag reser till platser jag aldrig tidigare besökt, och möter människor vars berättelser berör mitt hjärta.

Efter en stund av avkoppling är det dags för mig att förbereda mig för dagen. Jag klär mig och gör mig redo att sätta mig ner vid skrivbordet och låta orden flöda. Just nu är det bara några timmar om dagen som jag ägnar åt skrivandet, men snart kommer jag kunna ägna mig åt det på heltid. Tanken på att kunna följa min passion och låta orden forma sig till berättelser, artiklar och tankar ger mig en skön känsla. Det kommer att göra gott för min själ att äntligen kunna ägna mig åt det ett tag.

Skrivandet är en del av mitt DNA, en kreativ process som ger mig en känsla av mening och uppfyllelse. Genom orden kan jag uttrycka mina innersta tankar och känslor, och dela dem med andra. Att kunna skapa något som kanske kan påverka och beröra någon annan är en otrolig kraft som jag vill utforska till fullo. För mig är skrivandet ett sätt att hitta mig själv och förstå världen omkring mig.

Så nu står jag här, redo att omfamna sommaren och allt vad den har att erbjuda. Med en känsla av förväntan och spänning ser jag fram emot dagarna då jag kan ägna mig åt mitt skrivande på heltid. För det här är jag – en person vars ord är min röst och skrivandet mitt sätt att uttrycka mig själv. Låt sommaren och orden komma. Jag är redo att omfamna dem med öppna armar och låta dem leda mig till nya äventyr och upptäckter.

Jag älskar den här tiden på året. Tiden då naturen exploderar i en färgexplosion och sprider en symfoni av dofter som förkroppsligar skönheten och oskuldsfullheten hos den nystartade årstiden. I detta blogginlägg ska vi färdas genom en värld av underbara dofter, från syrenernas förtrollande arom till grönskans friska andetag. Häng med på denna sensoriska resa och låt oss njuta av det doftande underverket som kännetecknar försommaren.

1. Syrenens förtrollande doft:
Få saker kan mäta sig med doften av syrenbuskar som blommar under försommaren. Deras lila, rosa eller vita blommor fyller luften med en bedövande och söt doft. Det är som att naturen själv skapar en harmonisk symfoni som sveper över oss. Att strosa genom en allé med syrener är som att kliva in i en sagovärld där alla bekymmer försvinner och endast skönheten i nuet råder.

2. Grönskans friska andetag:
Försommaren är också en tid då naturen återfår sin grönska efter den kalla vintern. Nyutslagna blad på träden och frodig växtlighet på marken ger ifrån sig en unik, frisk doft av liv och förnyelse. Doften av nyklippt gräs och fuktig jord efter sommarskuren regn är som balsam för själen. Den lockar fram barndomsminnen och väcker känslor av glädje och förväntan inför sommarens äventyr.

3. Det oskuldsfulla vackra:
Försommaren har en förmåga att frammana en känsla av oskuldsfull skönhet. Dofterna från blommor som prästkragar, smörblommor och prunkande rosor fyller luften och påminner oss om naturens oändliga förmåga att skapa perfektion. Deras milda och subtila dofter är som en kärleksfull kram från naturen själv, och de påminner oss om att uppskatta de enklaste tingen i livet.

Som det är:
Försommaren är en magisk tid då naturen återvänder till liv och sprider sina underbara dofter i luften. Syrenens förtrollande doft, grönskans friska andetag och det oskuldsfulla vackra skapar en symfoni som berör våra sinnen och påminner oss om den stora skönheten i världen. 
Jag tar mig tid att stanna upp, andas in dessa dofter och låt dem påminna mig om att njuta av nuet och alla de enkla glädjeämnena som försommaren har att erbjuda.

Det är tidig morgon. Jag var uppe långt innan tuppen. 
Under gårdagen hände en rad olika saker som berörde mig djupt. Allt avslutades med nyheten att legenden Tina Turner gått ur tiden. 
Älskade Tina som funnits där med sin musik under hela mitt liv. Som genom Proud Mary fick vara med tidigt och forma min egna musikaliska resa. Vad hon betytt för populärmusiken är i skrivande stund lite svårt att definiera, men genom att skriva dessa rader ger jag mig på ett försök. 

Tina Turners röst är en av de mest kraftfulla och ikoniska som någonsin har hörts. Med en råhet och själfullhet som berörde lyssnare på djupet, kunde hon uttrycka smärta, glädje och passion på ett sätt som få andra artister kan. Hennes förmåga att kombinera rockens energi med soulens känslomässiga nyanser gjorde henne till en unik musikalisk kraft.
En urkraft, inte bara älskad av sina fans, utan en hel artistelit. 

I musikhistorien finns det få artister som kan matcha Tina Turner när det kommer till passion, rå energi och överlägsen talang på scenen. Hennes musikaliska gärning sträcker sig över flera decennier och har inte bara definierat genrer som rock, soul och pop, utan har också haft en djupgående inverkan på musikbranschen som helhet. Genom att bryta gränser och bana väg för både svarta och kvinnliga artister har Tina Turner skapat en arv som kommer att vara oöverträffad.

Tina Turner började sin karriär tillsammans med sin dåvarande make Ike Turner. Tillsammans bildade de duon "Ike & Tina Turner Revue" och skapade flera framgångsrika hits. Men det var när Tina lämnade Ike och påbörjade sin solokarriär som hon verkligen kom att blomstra. Albumet "Private Dancer" från 1984 blev en enorm framgång och innebar genombrottet för henne som soloartist. Med hits som "What's Love Got to Do with It" och "Simply the Best" erövrade hon både topplistorna och människors hjärtan världen över. Där i bland mitt. 

Tina Turners betydelse för svarta artister kan inte överskattas. Hon banade väg för många genom att bryta stereotyper och utmana fördomar inom musikbranschen. Som en framstående svart kvinna i en tid då rasism och sexism fortfarande var utbredda, blev hon en symbol för styrka och självständighet. Hon visade att svarta artister kunde dominera popmusikens värld och vara förebilder för kommande generationer.

Tina Turner öppnade dörrar för kvinnliga artister genom att visa att de kan vara lika framgångsrika och inflytelserika som sina manliga motsvarigheter. Hon kämpade för sin egen autonomi och kontroll över sin musik, något som inte var vanligt för kvinnor i musikbranschen på den tiden. Hennes förmåga att inspirera och motivera andra kvinnliga artister att göra detsamma har gjort henne till en enorm förebild för kvinnor inom musiken.

Tina Turner kommer alltid att vara en legendarisk och oöverträffad artist vars inflytande sträcker sig bortom musikens värld. Med sin kraftfulla röst, passion och revolutionerande karriär har hon satt standarden för framgång, autonomi och styrka inom musikbranschen. Genom att bryta gränser och utmana fördomar har hon öppnat dörrar för svarta och kvinnliga artister och lämnat ett arv som kommer att leva vidare för alltid. Tina Turner kommer alltid att vara "The Queen of Rock 'n' Roll" och en evig förebild för kommande generationer.

Tidig morgon. Ljudet av kaffekvarnen överöstar morgonteve på fyran. Rummet fylls av doften av nymalet kaffe. Kaffemaskinen jobbar, den fräser till ibland, den pustar. Utanför mitt fönster är det dis och fuktighet. Sån där fuktighet som det är på morgonen i maj. Solen finns med och det tycks kunna bli en solig förmiddag. Kanske t om dag. Och det är torsdag och
allt känns spännande och fräscht. På morgonen är alltid dagen oförutsägbar. Oavsett hur mycket du än har planerat.

Lucinda Williams och henns särpräglade röst fyller mitt rum. Hon har alltid varit en artist som på ett enkelt sätt förklarat viktigheter för för mig.

"And conversation with you,
was like a drug.
It wasn't your face so much as it was your words.
'Cos there's somethin' about what happens when we talk.
I can't stick around, I'm goin' back south.
But all I regret now,
Is I never kissed your mouth."

Här om kvällen lyssnade jag just på den där låten Somethin' about what happens when we talk och det fick mig att fundera vidare på just samtal och hur viktigt det är att just prata med varandra.
Och jag har tänkt på många av de antagligen miljoners samtal jag haft genom mitt liv och försökte finna de goda ur minnet, men också de mindre bra.
De flesta är glömda. Säkert på både gott och ont, men man minns många av de där som fyllt en med kraft och energi.
Några såna har jag haft den sista tiden. De goda samtalen.
Samtal som vilat på trygghet och en gemensam vilja till något gott. En dialog på lika villkor. Frågor som lockat till reflektion och eftertanke och kanske det viktigaste; att lyssna.
De samtalen lever man länge på.
Låten hittar du här. Skruva upp volymen, sjung med och njut av att det är fredag. 
Trevlig fredag önskar jag dig!

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser.Det här är Fredagsmusik med Tommy.

Vill du läsa tidigare "Fredagsmusik med Tommy" hittar du dem här 

Jag är på väg till klubben. 
Som jag brukar på onsdagar. 
Det är något speciellt med att kliva in i dojo'n, dra på mig min judogi och vara omgiven av kamrater som delar samma passion som jag. Judo är verkligen en viktig del av mitt liv, och jag kan inte nog betona hur mycket det betyder för mig att träna och vara på klubben.

Vi närmar oss slutet av säsongen innan sommaruppehållet. Det känns ok...så länge som man kommer igång igen. 
Det har varit en fantastisk termin med bra träningspass. 
Bilden i det här inlägget är från vår gemensamma lunch efter helgens barnträningar. Jag och detta gäng som varje helg håller träningar tillsammans. 
Vi som får träffa grupper av unga judoentusiaster, redo att utmana sig själva och ha kul på mattan. Att se deras leenden och känna den energi som sprider sig genom rummet är en påminnelse om varför jag älskar att vara en del av den här klubben.

Nu ser jag fram emot helgen då det blir heldagar med judo. Det är något jag alltid ser fram emot. 

Så snart kommer vi att lägga ännu en termins träningspass bakom oss. Men för varje avslutning finns det också en början. Jag ser redan fram emot nästa säsong, där vi kommer att fortsätta växa, utmana oss själva och skapa minnen tillsammans på mattan.

Jag är så tacksam för att jag har möjligheten att träna judo och vara en del av denna fantastiska gemenskap. Det är en sport som inte bara stärker min fysik och teknik, utan också mitt självförtroende och karaktär. Jag ser fram emot fortsatta framsteg och nya äventyr inom judons värld.

Nu är det dags att sätta igång med träningen och ge allt på mattan. Vi ses där - in real life eller i tanken. 

Onsdag morgon.
Efter en stunds reflektion skriver jag.
Jag har huvudvärk, men det brukar jag ha numera.
Mitt liv är gott ändå. Sånt kan dock vända. Det vet jag allt för väl. Det går upp och det går ner.
Det har slutat att regna. Det skall bli en fin dag. Dags att titta framåt helgen. Dags att börja packa.
Det är hektiska dagar. Men det är så som jag valt att ha det.

Kvällen har fallit över Färgelanda och jag finner mig själv i en sorts hypnotisk trance framför teven, indragen i en värld av musikens förfinade magi. Det är polarprisgalan som sveper mig bort på en resa genom musikaliska landskap och låter mig njuta av fantastiska framträdanden och inspirerande intervjuer. I särskilt fokus för min uppskattning denna kväll är Chris Blackwell, mottagaren av Polarpriset, vars betydelse för populärmusiken är obestridlig.

Chris Blackwell är en legend inom musikbranschen och grundaren av det ikoniska skivbolaget Island Records. Genom sitt arbete har han introducerat oss till otaliga musikaliska ikoner och banat väg för nya genrer och ljud. Genom Island Records har Blackwell gett oss artister som Bob Marley, U2, Grace Jones och många fler, som alla har präglat och förändrat musiklandskapet på sina egna unika sätt.

Det är svårt att underskatta Blackwells inflytande och vision. Han var en pionjär inom att föra reggae och jamaicansk musik till en bredare publik och han spelade en avgörande roll i att popularisera genren över hela världen. Utan hans arbete kanske vi aldrig skulle ha fått höra Bob Marleys tidlösa klassiker eller upplevt reggaemusikens magi på samma sätt.

Men det är inte bara reggae som Blackwell har bidragit till. Genom Island Records har han också givit ut banbrytande album inom rock, pop, elektronisk musik och många andra genrer. Hans öppenhet för nya ljud och artister har gjort Island Records till ett av de mest respekterade skivbolagen i musikbranschen.

Att se Chris Blackwell ta emot Polarpriset är en påminnelse om musikens kraft att förena människor och skapa förändring. Hans arbete har inte bara berört miljontals lyssnare runt om i världen, utan det har också inspirerat och påverkat generationer av musiker och producenter. Han har gett röster åt de som tidigare inte hade haft möjlighet att höras och har genom sin passion och innovation förändrat musikbranschen för alltid.
Fantastiskt att få höra Chris själv berätta om hur det började en gång. 
Jag njuter av denna hyllningskväll till musiken och chansen att reflektera över dess betydelse i våra liv. 

En härlig långledighet med roadtrip Skåne och tillbaka. 
Det finns få saker som kan mäta sig med känslan av att ge sig ut på vägarna igen. Inte allra minst när solen skiner, grönskan frodas och vackert väder är en given följeslagare.

Det var precis vad denna roadtrip ner till Skåne och tillbaka, njutningsfullt erbjöd.
Och det var ständigt denna Alf Robertson vars låtar som strömmade genom bilens högtalare...om vi inte spelade och sjöng själva... Det var Kiitos för allting. 

Gitarren var som alltid en skön följeslagare på denna resa. Alltid nära till hands och min vän som spelade och sjöng medan vi körde. 

Med musiken som sällskap och gitarren i handen, blir det sällan fel. En påminnelse om att det inte alltid handlar om destinationen, utan om själva resan och de människor och platser man möter längs vägen.
Nu känner jag mig helt och hållet redo för resten av dessa veckor innan semester. 

Holy Smoke BBQ är verkligen en plats för alla matälskare och grillentusiaster. Varje besök är en kulinarisk resa som tar oss tillbaka till ursprunget av BBQ-kulturen. De autentiska smakerna och den kärlek som läggs ner i varje rätt gör detta till ett minnesvärt och efterlängtat årligt evenemang. Jag ser redan fram emot nästa års besök

Nu har jag fått bocka av legendariska hamburgerhaket Rost, Ängelholm från min bucketlist över restauranger. En riktig höjdpunkt där jag valde en burgare med bland annat jordnötssmör. Det visade sig vara en höjdare.

Rost som är välkänt för sina fantastiska hamburgare, kan jag med glädje säga att de inte bara uppfyllde mina förväntningar utan överträffade dem med råge. Menyn erbjöd ett brett utbud av unika och spännande kombinationer, och det var svårt att välja bara en.


Från att jag tog min första tugga av hamburgaren kände jag mig nästan som om jag hade kommit till matens himmelrike. Brödet var perfekt rostat och saftigt, köttet var smakrikt och tillagat till perfektion, och tillbehören kompletterade varandra på ett sätt som jag aldrig hade upplevt tidigare. Varje tugga var en explosion av smaker i min mun, och jag njöt av varje sista bit.
Kommer jag åka hit igen?
Absolut!

Jag borde unna mig fler glassdagar om året. En dag att bara äta så mycket glass som man önskar. Prova olika glassbutiker och barer. Att få köra på "säkra kort" , att ta favoritsaker, eller att kanske utmana sig själv och prova något nytt. 

Glass-safari som en upplevelse, att stå framför glassdisken och försöka bestämma mig för vilken smak jag ska välja. I dag blir det glass, glass i stora lass! 

Det här är en njutar-resa.Men också en upptäcktsresa i livet på ordets väg. Lägg därtill att vi samtidigt försöker att smaka de kulinariska rätter som kommer i vägen.
Det är några härliga dagar i maj på en plats som inte längre är okänd för oss. 

Det är en perfekt kväll, fylld med glädje och skratt. Vi utanför vårt rum med gitarrer. Det är livfullt på Vingården.

Det är något speciellt med att sjunga och spela gitarr tillsammans. Det är som om musiken förenar oss ännu mer och skapar en magisk atmosfär. Och idag är verkligen ingen undantag. Vingården är full av glada människor som njuter av sin kväll och den vackra omgivningen. Vi är omgivna av skratt, samtal och glada röster.

Det är just denna känsla av gemenskap som gör kvällen extra speciell. Vi har träffat så många trevliga människor här på vingården, och de har blivit en del av vår upplevelse av vår tid här. Vi delar historier, skrattar tillsammans och skapar minnen som kommer att bära oss genom livet.

Kvällssolen börjar sakta sjunka ner i horisonten, och himlen färgas i varma nyanser av orange och rosa. Det är en syn som tar andan ur mig varje gång.

Att tillbringa kvällen ute med sång och gitarr med en god vän, är verkligen en av de bästa sätten att umgås på. Det är en påminnelse om hur viktigt det är att njuta av de enkla.



Tillsammans med min vän Andreas har jag haft den mest fantastiska upplevelsen här utanför vårt rum.

Vi bestämde oss för att tillbringa kvällen utomhus och njuta av det vackra vädret. Med gitarr i handen och sång i våra hjärtan satte vi oss ned på en mysig plats precis bredvid vingårdens gröna fält. Den mjuka brisen svepte över oss när vi ackompanjerade varandra och lät musiken flyta ut i luften.

glädjerna i livet och att dela dem med andra. Och ikväll, på Arilds Vingård, är vi fyllda av tacksamhet och lycka över att få vara en del av denna underbara kväll.

Jag hoppas att du också får uppleva sådana stunder i ditt liv, där musiken och gemenskapen förenas och skapar magiska ögonblick. Ha en fantastisk kväll och låt solen värma ditt hjärta!

Frukosten på Arilds Vingård är mer än bara en måltid, det är en komplett upplevelse. Att sitta utomhus och njuta av den vackra omgivningen samtidigt som man smakar på dessa fantastiska råvaror ger en fridfull och avkopplande start på dagen. Här får man tid att verkligen njuta av maten och den trevliga atmosfären.

Frukosten på Arilds Vingård är inte bara en vanlig hotellfrukost, det är en kulinarisk resa för mina smaklökar.

Det är morgon på vingården.
Att återvända till Arilds Vingård är som att komma hem till en plats där själen kan finna ro och njutning. Här i denna idylliska omgivning har jag tidigare fått uppleva den magnifika maten och de förträffliga vinprovningarna. Men efter monsterlunchen på Holy smoke igår valde vi att hoppa över kvällens tre-rätter och istället rikta in sig på att ge oss själva en stunds lugn och avkoppling, att bara vara i denna vackra miljö och uppskatta dess enastående skönhet vänner emellan. .

Arilds Vingård är omgiven av en charmig och pittoresk landsbygd. Vid ankomsten välkomnas vi av en atmosfär fylld av harmoni. Den grönskande naturen och den välskötta vingården skapar en perfekt kuliss för avkoppling och återhämtning. Här kan jag bara vara, utan några distraktioner eller bekymmer.

Under mina tidigare besök på vingården har jag alltid uppskattat deras utsökta mat. Varje rätt är en konstnärlig presentation av smaker och dofter. Denna gång hade vi som sagt ätit på ett annat ställe.

Frukost.
slår mig ner vid uteserveringen med utsikt över den grönskande vingården och njuter av en kopp nybryggt kaffe och en bit av deras färskt bakade bröd. Det är som om tiden står stilla medan jag tar in atmosfären och låter naturens lugn smälta in i min själ.

Att utforska vingården till fots ger mig möjligheten att verkligen uppskatta dess skönhet. Igår vandrade vi längs med de prydligt ordnade raderna av vinrankor.

Ljudet av fågelsång fyller luften, och jag tar in de livfulla färgerna i den omgivande naturen. Varje steg ger mig möjlighet att förundras över den enastående skönhet som Arilds Vingård har att erbjuda.

Att besöka Arilds Vingård är en njutning för alla sinnen. Maten och vinprovningarna är fantastiska, men det är även möjligheten att bara vara och uppskatta den vackra omgivningen som gör det till en unik upplevelse. Här kan man slappna av och komma i kontakt med naturen på ett sätt som är sällsynt i vår snabba och stressiga vardag. Mitt besök på vingården fyller mig med frid och glädje, och jag är tacksam för att ha fått möjligheten att återigen uppleva denna oas av njutning.

Onsdag morgon, ännu en dag på jobbet innan jag äntligen kan njuta av en långhelg. Det är något speciellt med att veta att det bara är en arbetsdag kvar innan jag får koppla av och göra det jag verkligen älskar. Ikväll väntar judoträning, en möjlighet att släppa lös all stress och fokusera på rörelse och teknik.

Men det är inte bara träningen jag ser fram emot ikväll. Det är också förberedelserna inför de kommande dagarna som får mig att le. Att packa väskan och göra i ordning allt för resan ger mig en känsla av spänning och förväntan. Jag ska ge mig av söderut i vårt vackra land för att umgås, spela gitarr och njuta av god mat.

Att bo på en underbar vingård, där lugnet och skönheten omfamnar en. Favoritstället Holy Smoke för en eftermiddag av grillfrossa. Jag kan nästan känna doften av de saftiga kötträtterna och höra det glada sorlet från människor som njuter av en fantastisk måltid tillsammans. Det är sådana ögonblick som verkligen gör livet värt att leva.

Förutom den läckra maten och den avkopplande atmosfären ser jag fram emot att dela berättelser från livet. Att sitta runt ett bord, omgivna av skratt och värme, och dela våra erfarenheter och äventyr är något som alltid får mig att känna mig levande. Att höra andras perspektiv och få ta del av deras resor är berikande och inspirerande.

Så nu sitter jag här, mitt i veckan, med en längtan efter vad som komma skall. Ett äventyr som kombinerar min passion för musik, god mat och meningsfulla samtal. Jag är redo att omfamna långhelgen och allt det underbara som den har att erbjuda.

Jag behövde vila.
Jag har sovit i timmar. Ibland behöver man verkligen vila, vila på riktigt, sova djupt och ostört.
Sömn är en bristvara i mitt liv. Ju äldre jag blir, desto svårare blir det att faktiskt få tillräckligt med sömn. Det är som om jag alltid har något annat att göra, något viktigare än att bara ligga ned och vila.

Men idag valde jag att ge mig själv den gåvan. Jag tog en längre promenad i den stilla vårkvällen sedan. Luften var frisk och behaglig, inte för kall och inte för varm. Jag njöt av varje steg jag tog, varje andetag jag fyllde mina lungor med. Det var som om jag förlorade mig själv i ögonblicket, i dess tysta närvaro.

Under promenaden konstaterade jag att mitt knä höll. Båda mina knän börjar kännas bättre nu. Jag kände ingen smärta eller obehag, bara en känsla av lätthet och styrka. Det är en lättnad att veta att jag kan fortsätta träna och utmana mig själv på judomattan. Jag behöver dock träna upp min balans och få ännu mer stadga för att våga ta ännu större steg framåt. Det är så det är. Ständigt denna rehabilitering.

Min vänsterhand är sargad, fingrarna är stukade. Det är resultatet av gårdagens träning, men jag gillar det hur konstigt det än låter.
Det är som en påminnelse om att jag lever. Smärtan är ett tecken på att jag vågar ge allt, att jag vågar kämpa och utmana mina gränser. Det är genom dessa motgångar och hinder som jag växer och utvecklas som människa.

Nu sitter jag här vid mitt skrivbord och kollar över ett av mina pågående manuskript. Det är i redigeringsstadiet nu, den mest påfrestande delen av hela processen. När jag är klar med det, är jag klar med hela historien. Då blir det en bok.
Men,
Jag har lämnat manuset, jag har lämnat storyn, jag har lämnat karaktärerna som jag har levt och andats med under en intensiv tid.
Idag fick jag tillbaka redigeringarna och förslagen från förlaget för att det skall bli ännu bättre.
Jag tar mig an uppgiften under en timme för att gå igenom dem noggrant. Tempot är högt, men min entusiasm är måttlig. Men jag vet att det kommer att bli bra i slutändan. Det handlar bara om att fokusera och arbeta vidare.

Bredvid mig på skrivbordet ligger det nya, eller snarare det pågående projektet. Jag sneglar på det, lockad av dess potential och nya äventyr. Men jag vet att jag måste ha tålamod och ge mitt fulla fokus åt det som nu måste bli klart. Det är först när jag sätter punkt och avslutar en historia som jag kan börja på nästa kapitel. Precis så som det är i livet i stort.

Under de senaste åren har jag börjat tänka mer och mer på vad jag vill uppnå och göra med resten av mitt liv. Jag har börjat inse att livet är kort och jag vill inte slösa bort det på saker som inte betyder något för mig. Jag vill ha en intention med allt jag gör och jag vill känna att jag lever ett meningsfullt liv.

För att försöka ta reda på vad min intention är har jag börjat skriva mycket. Jag skriver ner alla mina tankar, idéer och reflektioner. Jag skriver också dikter och bokmanus. Mitt författande går för högvarv och det känns som om jag måste få ur mig allt som finns inne i min skalle.

Skrivandet har blivit ett sätt för mig att utforska mina tankar och känslor. Genom att skriva kan jag få en bättre förståelse för vad som är viktigt för mig och vad jag vill göra med mitt liv. Jag har också börjat läsa mycket mer och det har hjälpt mig att utveckla mina tankar och idéer.

Jag tror att det är viktigt att ha en intention med sitt liv. Att ha något att sträva efter och att ha en känsla av syfte. För mig handlar det inte om att ha en specifik karriär eller att uppnå materiella mål, utan snarare att leva ett meningsfullt och autentiskt liv. Att göra saker som jag älskar och som ger mig en känsla av tillfredsställelse. Det är det som är grunden för min intention med mitt liv.

Den här helgen har det blivit mycket judo. Det har blivit många timmar i vår dojo. 
Då passar det bra denna söndagen att dyka ner djupt i min egna Youtube-skatt för att hitta en gammal goding från dojon. 

Gå in på denna länk och sätt på ljudet och se vad jag har att erbjuda idag.

Trevligt tittande och skön söndag på er!

Det handlar om videos. Små korta klipp som jag själv tagit genom åren, som nu skall få komma fram i ljuset, nå allmänheten. En söndag passar perfekt för det ändamålet. Tycker inte ni det?
Jag kallar det Tommys Youtube-skatt.

Judo hela dagen.
Judo hela hela helgen.
Judo hela veckan…
Jag ligger i, men efter dagens för mig förhållandevis lätta kata-dag, är jag öm i kroppen, ryggen är stel och höften svår-rörlig. Men i morgon kväll står jag på mattan igen…
Det handlar om att vara stark både på längden och tvären och på alla sätt.
Judo är bra både för själen och kroppen.
Nu sitter jag i soffan, känner mig lite mörbultat och medveten om att i morgon kommer jag antagligen ha en grym träningsvärk.
Det ser jag framemot. Det är härligt att vara tillbaka på judomattan igen på riktigt efter knäskada och hjärnskakning.

Jag åker från jobbet direkt till judomattan.Inte utan att jag blir lite imponerad själv. Att känna att man åldras kan lätt göra en lite nojig, men jag tycks fortfarande kunna "hålla fortet". Om än med mer mogen touch.

I går kväll gick jag igenom brev som jag fått från läsare. Mina bloggläsare. Ibland kan det dröja ett par veckor och ibland så tycks allt komma på en gång.
Jag försöker svara så gått det går. Ibland är det enkelt, ibland svårt.

Jag försöker svara så fort som möjligt, men ibland kan det dröja upp till en vecka. Alla skall få ett svar. Det är mitt löfte. Ofta snälla brev, från snälla människor, men ibland blir jag kritiserad. Ibland med all rätt. För jag är ju inte mer en människa ändå som har ett vanligt jobb, familj och drömmar och längtan, fel och brister.

"Jag gör så gott jag kan" måste ibland vara fullt gott.

Jag får höra att man lärt känna mig genom att följa min blogg. Det både från människor som jag inte känner, men även från människor som gör det, men på det här viset sett en annan sida av mig. Jag tänker ofta på det där. Att vara så utelämnade, att människor tror att man känner mig. Är det bra eller dåligt?
Mina slutsatser brukar vara föränderliga åt bägge håll. Jag följer själv flera bloggar med olika slags inriktning. Jag kan hålla med om att ibland känns det som man kommer väldigt nära människan som skriver. Man skapar sig en bild av denne, oavsett om man vill det eller ej.

Och..jag har lärt känna människor genom deras blogg, utan att någonsin träffat dem. Vanliga människor, människor med en historia att berätta som intresserar just mig.
Huruvida det står till i verkligheten kommer jag antagligen aldrig få reda på.

För några år sedan var jag på en mycket trevlig fest. Det var en temafest där film och bio stod i centrum. Jag fick bli Zorro för en kväll och natt.
En superhjälte som alltid är de svagas förste hjälpare, en person som i det mesta är ofelbar.
Jag försöker göra gott. Jag försöker att vara en god medmänniska. Ibland är jag det, ibland misslyckas jag. Jag gör en del bra saker, men ibland blir det fel, men jag försöker att leva det här livet så gott jag kan och alltid göra mitt bästa. Precis som jag tror att du gör.

Jag och musiken.
Just nu är det bara jag.
Det är en fin morgon. En fin ledig dag.
Jag är på väg bort. 

Kristi himmelsfärdsdag.
40 dagar efter uppståndelsen lämnar Jesus jorden genom att han lyfts upp i luften av ett moln. Det var sådana kunskaper man fick till sig i 70-talets svenska skola. Hur det är nu har jag ingen aning om.
Men det var just sådana där berättelser som skulle stanna kvar hos mig resten av livet.

Det är 10 dagar till Pingst. Det är konfirmationstid och det skall snart bli fest. 
Mitt största minne av min egna konfirmation var att alla bar träskor. Det var sådana tider då. Det där är förstås ett efterarrangerat minne.
Jag har sett konfirmationsfotot i efterhand och noterat att alla bär svarta träskor. Eller inte riktigt alla. Själv hade jag dagen till ära klätt mig i ett par vita. Det var så det var.

Det är helgdag och ledighet.
Tid att njuta när tid är.
Tid att ta hand om dagen som flyr. 

Det är en fin och skön kväll i maj. Om Någon timma skall jag åka till klubben för judoträning.
Jag sitter delvis ute och väljer att fokusera på det bra, det sköna och vackra. Jag har njutit av årstidens underbara dofter som tagit mig med på en oddysse till mina barndoms somrar, lediga och bekymmersfria, barfotaspring och försommaräventyr.

I morgon skall solen återigen vara borta säger de som vet.
Det handlar om att ta vara på de fina stunderna.

Det är ett regn på väg in.
Det är aldrig i den här del av landet varmt och soligt i lika många dagar som när det regnar och bär sig åt.

När solen går ner över taken tänker jag sätta på musik och alla mina rum skall fyllas med musik och bli levande och majestätiskt.
Jag har redan tjuvstartat.
Det är Midnight train to Georgia. Först med Aretha Franklin och det där gunget och det det tempot som för ovanlighetens skull får mig att överväga om jag borde dansa.

Det lugnar dock snabbt ned sig när Gladys Knight gör sin mer raka, men ack så känslosamma version.

Jag dricker rabarbersaft och tänker tillbaka på de år när jag bodde i Georgia. Solen sken alltid och jag kan inte minnas att det någonsin regnade.
Ofta är det bara det man vill minnas som man minns, men på den punkten, när det gäller just det minnet, är jag övertygad om att jag har rätt.

Ibland tror jag inte att Dalsland är för mig. Att vi två helt enkelt inte är bra för varandra. Regn är det definitivt inte, men det finns annat också. Sånt som är bra.
Jag försöker att fokusera på det i denna stund.

Natten går in i Färgelanda och jag tänder ljus och önskar att jag aldrig mer skall tvivla på att välja den ljusa förstående vägen

Toronto Maple Leafs har drabbats av ytterligare en misslyckad säsong efter att ha förlorat i den andra rundan av Stanley Cup-slutspelet mot Florida Panthers.
Detta leder till många frågor om ledarskapet, lagets framtid och dess bästa spelare. Efter att jag brutit ihop för att sedan komna igen har jag skrivit detta inlägg om vad som skall hända nu.

Brendan Shanahan har varit klubbens president i nästan ett decennium och har inte lyckats ta laget längre än den andra rundan. Samtidigt var GM Kyle Dubas under säsongen utan kontrakt och det är osäkert om han kommer att fortsätta leda laget framåt. Coach Sheldon Keefe har också ifrågasatts efter att ha misslyckats med att ta laget förbi den andra rundan i alla fyra säsonger som han har varit coach för klubben.

Laget har flera stjärnspelare, inklusive Auston Matthews och John Tavares, men båda spelarna misslyckades med att göra poäng i slutspelet. Leafs lyckades bara göra 10 mål i fem matcher mot Panthers målvakt Sergei Bobrovsky, vilket var alldeles för få för att ta sig vidare.

Dubas byggde ett starkt lag under säsongen och gjorde flera bra deadline-övergångar, men misslyckades med några av sina val, inklusive Matt Murray, som inte fick spela en enda match i slutspelet, och Jake McCabe, som inte kunde ersätta Jake Muzzin. Dubas trodde på lagets kärna, men det resulterade inte i den önskade framgången.

Keefe är en kreativ coach som gärna testar nya taktiker, men det kan ibland eller som oftast leda till övercoaching. Han gjorde flera ändringar i laguppställningen under slutspelet, vilket ledde till bristande kontinuitet i laget.

Det är nu osäkert vad som kommer att hända med ledarskapet och lagets framtid. Brendan Shanahan har ett kontrakt som sträcker sig till 2024-25-säsongen, men det är oklart om han kommer att fortsätta leda klubben. Dubas framtid är också oviss. Keefe har misslyckats med att leda laget förbi den andra rundan i alla fyra säsonger som han har varit coach för klubben, vilket innebär att han kan ifrågasättas i framtiden.

Så här tror jag vad som kommer hända och detta önskar jag.

Brendan Shanahan kommer sitta kvar tillsvidare, men Kyle Dubas kontrakt som GM kommer inte förlängas.
Coach Keefe kommer få sparken.

Vad jag tycker:

För mig så får samtliga tre gärna lämna nu.

Auston Matthews (ett litet tag till) och John Tavares kommer vara kvar. Matthews till att han spelar ut sitt kontrakt och sedan kommer han välja att gå någon annanstans.
John Tavares kontrakt kommer inte gå att göra sig av med.

Vad jag tycker:

För min del får bägge lämna nu om det skulle vara möjligt. Ingen av de två har haft någon som helst framgång i lagets slutspelsmatcher under dessa år och bör ersättas med tanke på hur mycket de kostar utifrån lönetaket.

Holl, Gustavsson, Giordano och Luke Sheen har gjort sitt i Torontos försvar och deras kontrakt när de nu går ut kommer inte förnyas.

Vad jag tycker:

Reilly, Brodie är från nu stommen i försvaret tillsammans med Liljegren och Timmins. Samtliga andra backar kan ersättas.

Matt Murray och Woll kommer bli de målvakter som kommer satsas på. Ilja Samsonov som har utgående kontrakt, kommer inte förnyas.

Vad jag tycker:

Joseph Woll har förtjänat att vara första målvakt och eftersom att Matt Murray har ett år kvar på sitt kontrakt och kommer bli alldeles för kostsam att göra sig av med, får han vara back up till Woll.

I oktober ser vi hur allt blev. 
Tänker mig att då följa upp hur det gick. 

Den här helgen tänker jag stå på mattan både på lördag och söndag. 
Om en liten stund kommer denna dojo fyllas med judokas. 
En skön lördag om du frågar mig. 

Eric har kört fram bilen.
Allt är med.Lägg till att solen skiner och att det redan är 20 grader.
Nu blir det judo x 2.

En tung natt.
En sån där natt som jag upplevts så många gånger förut.
Just nu finns bara tomhet.
Om någon timma skall jag ge mig ut på uppdrag och då måste allt vara som om ingenting har hänt.
Att vara så dedikerad till ett lag som jag är måste vara ett av det jobbigaste som finns.
Toronto Maple Leafs spelade en fin match och förtjänade förmodligen att vinna.
Men det gjorde de inte och det är det enda som räknas. Få Leafs fans bryr sig om enskild matchprestation, eftersom det är serien i sin helhet som betyder något.
Toronto gjorde två mål i alla fem matcher mot ett Panthers-lag som inte direkt är känt för sitt försvarsspel. Torontos stjärnor förväntades leverera massor av poäng, men förutom Nylander misslyckades de med det. Leafs förväntades ha en fördel på målvaktspositionen, men Bobrovsky var utmärkt.

En vinst i en slutspelsserie är bättre än ingen, men det kändes verkligen som att Leafs skulle ha haft betydligt mer slutspelsframgång vid det här laget från det att de vann draftlotteriet 2016 och fram till idag.
Det är jobbigt igen.

Tommys udde.
Ellenö, Dalsland.
På nittiotalet var det hit jag gick för att samla kraft och finna ro. Jag var här ofta. 
Än idag när jag behöver är det hit jag åker. Idag var sån dag.

Jag sitter ute i solen med lurar i öronen, lyssnar på en låt som jag fått skickad till mig av självaste artisten själv. Planterad i jord heter den, och den låter så bekant på något sätt, men ändå inte. Det är som om den väcker upp minnen från en annan tid, en annan plats.

Det påminner mig om när jag för första gången hörde skivan Zigenaren i Månen i början av nittiotalet. Jag blev helt paralyserad av poesin, känslan och mystiken som Toni Holgersson förmedlade genom sin musik. Jag fann sedan hans första album Louise & Kärleken och blev helt hänförd. När Blå Andetag kom ut var jag redan ett inbitet Toni Holgersson fan. Han skulle komma att bli en av de allra viktigaste inspirationskällorna till mitt egna låtskrivande på svenska tillsammans med Mauro Scocco och Ulf Lundell.

Det finns så många stunder att beskriva och berätta om som jag tillbringat med Toni Holgerssons musik och vänner, men jag nöjer mig här denna gång. Det är just nu låten Planterad i jord som tar min uppmärksamhet.

Stundtals känns det som att jag är tillbaka till 1976-1977 i Los Angeles. Klara Hotel California vibbar och den där basen skulle kunna vara Randy Meisners och musikstudion skulle kunna vara klassiska Record Plant Studios i LA. Men det låter ändå annorlunda, mer modernt. Produktionen är mycket snygg och jag kommer på mig själv att detta är riktigt bra. Det självklara valet av låt en vacker och varm fredagskväll i maj.

Jag inser hur musik kan ta oss tillbaka till en tid och plats som kanske inte längre finns, men ändå är så verklig och levande i våra minnen. Det är en av de många anledningarna till varför musik är så viktig för mig och för så många andra. Det kan beröra oss på ett sätt som inget annat kan.

Så här sitter jag nu, med mina hörlurar på och låten Planterad i jord som spelas ännu en gång. Lyssna på den du också! Tryck här för att komma åt  musiklänken, höj volymen lite och njut. Jag önskar dig en riktigt fin helg!

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv. Musiken finns ständigt med mig och inom mig. Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser.Det här är Fredagsmusik med Tommy.

Vill du läsa tidigare "Fredagsmusik med Tommy" hittar du dem här 

Den här morgonen tänkte jag dela med mig av mina tankar kring glädje och hur jag har hittat min egen väg till att uppleva mer av den. För mig har glädje alltid varit en viktig del av mitt liv, men det har inte alltid varit lätt att uppleva den på ett konstant sätt. Det har funnits perioder när jag känt mig nere och haft svårt att hitta glädje i tillvaron. Men genom åren har jag lärt mig att det finns sätt att öka sin glädje och att det inte behöver vara så komplicerat.

En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig är att glädje inte handlar om att allt i livet ska vara perfekt eller att man ska ha allt man önskar sig. Glädje handlar om att uppskatta de små sakerna i livet och att vara tacksam för det man har. När jag började fokusera mer på det som jag faktiskt hade istället för det jag saknade, så ökade min glädje automatiskt.

En annan sak som har hjälpt mig är att ta hand om mig själv på olika sätt. För mig handlar det om att träna regelbundet, men också njuta av allt det goda så fort som jag får möjlighet. När jag mår bra fysiskt så påverkar det också mitt humör positivt och jag känner mig mer motiverad och energifylld.

Men det handlar inte bara om att ta hand om kroppen utan också om själen. Att ta tid för sig själv och göra saker som man tycker om är viktigt för att öka sin glädje. För mig är det att läsa en bok, lyssna på musik eller att umgås med mina nära och kära.

Till sist så har jag också lärt mig att det är viktigt att ha en positiv inställning. Att tänka positivt och att ha tilltro till framtiden har hjälpt mig att öka min glädje och att hantera motgångar på ett bättre sätt.

I takt med att jag åldras, känner jag mer och mer att jag vill ha en tydlig intention med mitt liv. Jag vill ha en riktning och ett syfte som driver mig framåt. Det handlar inte längre om att bara leva dag för dag och se vad som händer. Jag vill ha något att sträva efter och uppnå.

Att skriva har blivit en stor del av min process för att utforska mina tankar och ideer. Genom att sätta ord på mina tankar och känslor kan jag bearbeta och förstå dem bättre. Jag kan också uttrycka mig på ett sätt som jag inte alltid kan muntligt.

Jag skriver inte bara för mig själv, utan jag vill också att mina ord ska nå ut till andra. Jag vill inspirera och påverka människor på ett positivt sätt. Det är därför jag skriver dikter och bokmanus. Jag vill skapa något som andra kan ta del av och kanske till och med bli berörda av.

Mitt författande är också en del av min intention för mitt liv. Jag vill fortsätta att skriva och utveckla min förmåga att uttrycka mig på ett konstnärligt sätt. Jag vill skapa något som är meningsfullt och som kan överleva mig.

Men det handlar inte bara om att skriva. Jag vill också vara närvarande i mitt liv och i mina relationer. Jag vill leva på ett sätt som gör skillnad, både för mig själv och för andra. Jag vill vara en god vän, en kärleksfull partner och en stöttande familjemedlem.

Så min intention med mitt liv är att leva på ett sätt som gör skillnad, både för mig själv och för andra. Jag vill skriva och skapa sånt som påverkar människor på ett positivt sätt. Jag vill vara närvarande i mina relationer och vara en stöttande närvaro i andras liv. Det är mitt mål och min intention tills vidare.

Jag sitter här med mitt kaffe i handen,
en fredag morgon så lugn och så vacker,
och jag känner hur solen sakta stiger upp
och sprider sitt varma ljus över min rygg.

Jag vet att detta är veckans sista dag,
en arbetsdag som jag ska ta mig igenom,
men jag är fylld av glädje och energi,
och jag känner mig redo för vad som helst.

Det är maj och sommaren ligger framför mig,
full av ljusa dagar och värme och leenden,
och jag ser fram emot allt det har att erbjuda,
alla upplevelser och äventyr som väntar.

Jag tänker på hur mycket det finns att njuta av,
de gröna träden, den blå himlen och havet,
och allt det vackra som finns runtomkring oss,
en värld full av skönhet och överraskningar.

Så jag tar en djup klunk av mitt kaffe
och förbereder mig mentalt för dagen,
med en känsla av lugn och tacksamhet,
och en förhoppning om att det blir en fin dag.

Ett omålat hus. 
På vår resa genom Nebraska förra året duggade omålade hus tätt.
Prärie, men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på den där fantastiska boken med John Grisham "Det målade huset" (originaltitel: "The Painted House"). 
En gripande berättelse om livet i en liten stad i bergsland på 1950-talet, sedd genom ögonen på en ung pojke vid namn Luke Chandler.
Hillbilly-land. 
Om hur allt kastas omkull när en ung flicka från Texas dyker upp och börjar arbeta på gården där Luke bor. Hon har en mörk hemlighet som sakta avslöjas för Luke och hans familj. Samtidigt upplever Luke själv en rad skrämmande händelser som tvingar honom att växa upp fortare än vad han någonsin hade kunnat föreställa sig.
Allt det där tänker jag på när jag tittar på den här bilden. 
En engagerande och välberättad historia som ger en fascinerande inblick i livet i den amerikanska södern på 1950-talet.
Hus är dock omålade även idag. 

I och med att vår lilla Leon fyllde 1 år i måndags så har jag tänkt på just det där - det första levnadsåret.
Hur såg det ut i världen under mitt första år? Under ett par kvällar har jag gjort lite efterforskningar och här är resultatet.

Under mitt första levnadsår, från den 19 november 1968 till den 19 november 1969 kan jag konstatera att det hände mycket i världen. Här är en överblick över några av de största händelserna:

November 1968:
- Det amerikanska presidentvalet hålls och Richard Nixon väljs till president.
- Beatles släpper sitt album "The Beatles" som också kallas "The White Album".

December 1968:
- Apollo 8 rymdmission skickar tre amerikanska astronauter runt månen för första gången i historien.

Januari 1969:
- Amerikanska och nordvietnamesiska förhandlare inleder fredsförhandlingar i Paris i Frankrike.
- Över 500 personer omkommer i en jordskredskatastrof i södra Venezuela.

Februari 1969:
- Första provflygningen av Boeing 747.
- Svenska statsministern Tage Erlander avgår efter 23 år vid makten.

Mars 1969:
- Amerikanska trupper i Vietnam når sin högsta nivå med över 540 000 soldater.
- Concorde, det första supersoniska passagerarplanet, genomför sin första testflygning.

Juni 1969:
- Race riots (rasupplopp) bryter ut i flera amerikanska städer.
- Homosexuella personer börjar göra uppror mot förtrycket med Stonewallupproret i New York.

Juli 1969:
- Apollo 11 landar på månen och Neil Armstrong blir den första människan att gå på månen.
- Senator Edward Kennedy (bror till John F. Kennedy) kör av vägen och orsakar en bilolycka som leder till att en kvinna dör.

Oktober 1969:
- Den första meddelandet skickas mellan två datorer på olika platser, vilket anses vara starten på internet.

November 1969:
- Vid en amerikansk demonstration mot Vietnamkriget i Ohio, skjuter nationalgardister ihjäl fyra studenter på Kent State University.
- Första avsnittet av TV-serien "Sesame Street" sänds för första gången.

Det här var bara några av händelserna som ägde rum under mitt första levnadsår. Världen var i ständig förändring och utveckling under denna tid, med spännande teknologiska framsteg, rymduppdrag och politiska utmaningar.

Det finns inget bättre än att komma hem efter en lång dag på jobbet och känna sig avslappnad och lugn. Särskilt när du kan njuta av en underbar kväll i maj medan du tar en paus från vardagsstressen. Att kunna slänga av sig på överkroppen och sätta sig ute i solen med en kopp hett kaffe och en skål med vaniljglass är den perfekta kombinationen för att koppla av och njuta av livet.

Känslan av att solen värmer min hud medan jag andas in den friska luften är verkligen oslagbar. Jag kan höra fåglarna sjunga och se blommorna blomma i trädgården runtomkring mig.

Det finns något magiskt med att vara utomhus när naturen vaknar upp till liv på våren. Det är som om allt runt omkring mig bara exploderar i färger och liv.


Att sitta och smutta på hett kaffe och känna kylan av vaniljglass på mina läppar ger mig en härlig smakupplevelse. Den svala glassen balanserar det heta kaffet på ett perfekt sätt och ger en känsla av lyx och njutning. Det är en enkel men ändå fantastisk kombination.


Att tillbringa tid utomhus på kvällen ger också mig möjlighet att reflektera över dagen som har gått och planera för morgondagen. Det är ett sätt att släppa allt som har hänt under dagen och förbereda mig för vad som komma skall. Att bara sitta och vara i nuet kan vara en kraftfull terapeutisk upplevelse.

20 grader är kanske inte mycket att skriva hem om, men om man som jag genomlidit denna kalla vår är det som att befinna sig i solparadiset. 

Jag måste erkänna att jag tänker på döden ibland,
Att livet är kort och tiden är knapp,
Att det finns så mycket att uppleva och se,
Så mycket att känna och leva.

Jag vill inte missa en enda soluppgång,
Eller en vacker sommardag med gröna ängar,
Jag vill känna vinden i mitt hår,
Och dansa i regnet utan att bry mig om vad andra säger.

Jag vill se världen och upptäcka nya platser,
Uppleva nya kulturer och träffa nya ansikten,
Jag vill smaka på all mat och dryck,
Och känna hur mitt hjärta slår när jag tar stora kliv.

Jag vill inte låta något gå mig förbi,
Jag vill inte ångra att jag inte vågade,
Jag vill inte stå still och titta på när livet passerar,
Jag vill leva livet fullt ut och aldrig sluta göra det som står i min makt för att göra mina drömmar till verklighet.

Det är tidig morgon.
Jag väntar på att få åka till jobbet.
En ny vecka att ta hand om.
Jag tittar på bilder från förr.
Barnen som bygger sandslott medan solen går ner i havet.
Vi har tillbringat hela dagen på Fort Myers beach, Florida. Året är kanske 2008? Vi vill inte åka därifrån. Eric är så liten där. Allt är så oskyldigt.
Jag tittar sedan igenom senare bilder från  samma plats. Fort Myers beach är en återkommande favoritplats. Det är där jag vill vara just nu...
Det här året närmar sig sitt mitt och allt jag vill, vilar på drömmar och längtan hämtade från det förflutna. 

Tacksamhet är som en soluppgång,
som sprider sitt varma ljus över allt,
och låter glädjen och kärleken gro.

Tacksamhet är som en frisk flod,
som rinner genom vårt inre landskap,
och tvättar bort bekymmer och oro.

Tacksamhet är som en bris i skogen,
som viskar i träden och sjunger en sång,
och gör oss medvetna om skönheten runt omkring.

Tacksamhet är som en vänlig hand,
som sträcker sig ut för att ge tröst och stöd,
och påminner oss om att vi aldrig är ensamma.

Tacksamhet är som en ädelsten,
som gnistrar och glimmar i solskenet,
och påminner oss om de värdefulla sakerna i livet.

I helgen som var, gick Kentucky Derby av stapeln på Churchill Downs i Louisville, Kentucky, USA. Det är antagligen den mest berömda hästkapplöpningen i världen och är också känt som "The Run for the Roses" på grund av de rosor som ges till segraren.

Varför skriver jag då om detta? När började mitt hästintresse att frodas? Varför tillbringade jag flera dagar i förra veckan med att läsa om just Kentucky derby? Bra frågor och svaret är att jag i sommar planerat att åka just till Louisville och Kentucky och håller på med att lära mig så mycket som möjligt om denna delstat. Då får man veta mycket om hästkapplöpning också. 

Som att det är en av de äldsta sportevenemangen i USA, med en historia som sträcker sig tillbaka till 1875.

Evenemanget lockar till sig besökare från hela världen och är känt för sin glamorösa stil och traditionella klädkod. Under Kentucky Derby-helgen hålls också en rad andra evenemang, inklusive parader och fester.

Kentucky Derby är en av de mest välbesökta idrottsevenemangen i USA och är också ett av de mest sedda hästkapplöpningarna i världen. I år deltog över 150 000 personer på Churchill Downs under Kentucky Derby-dagen och det uppskattas att över 16 miljoner människor tittade på loppet på TV runt om i världen.

Jag har varit på Superbowl, Indianapolis 500, Daytona 500 och världscupen i Rodeo: Birmingham GP. En del höjdpunkter saknas fortfarande och kanske blir det ett besök på derbyt någon gång i framtiden. 

Morgonfrosten vill inte riktigt ge vika. 
Vad bryr sig den om att det är maj? 
Maj är en månad som vi normalt associerar med varma, soliga dagar och blomstrande trädgårdar. Men ibland kan majmorgnar bjuda på en överraskning i form av frost. Vi har haft frost länge nu. Det är ett faktum.

Jag har hört att frost på våren kan vara ett resultat av olika faktorer, som t ex högtryck som orsakar klara nätter, bristande molntäcke eller hög höjd. Oavsett vad som orsakar det tror jag att frost i maj är en påminnelse om att vädret är opålitligt och att naturen alltid överraskar oss.

Månen är starkare än någonsin och känns närmare på något sätt..
Jag står en stund på trappan och beskådar den innan det är dags att att ta tag i en ny dag.
Det är måndag och på "papperet" veckans intensivaste morgon.

Men,
istället för att komma iordning och göra mig klar minns jag den där filmen med Cher som italiensk änka med otur i kärlek, men som till slut finner kärleken när månen över Manhattan ger sig in i historien.
Det är lidelsefullt och Kärlekens dilemma hänger som en tung mantel över Chers rollfigur Lorettas axlar. När hon träffar på Nicholas Cage rollfigur Ronny är den kärlekrelaterade katastrofen ett faktum och ingen kan därefter vara oberörd.
Så vackert, så sårbart, så rätt en måndag morgon.

Idag är en speciell dag för vår familj. Vår älskade Leon fyller ett år! Det känns som om det var igår som vi höll honom för första gången och nu har han redan blivit ett år gammal.

Att få vara morfar är en ynnest och att se honom växa upp är en av de mest fantastiska sakerna i livet. Vi har varit så tacksamma för att ha Leon i våra liv sedan den dagen han föddes. Han har gett oss så mycket glädje och kärlek.

Att se honom lära sig nya saker är en påminnelse om hur värdefullt livet är och hur mycket vi har att vara tacksamma för. Han har lärt oss att uppskatta de små sakerna i livet och att se det vackra i allt omkring oss.

Jag är så tacksam för att få vara en del av hans liv och för att få se honom växa och utvecklas. Jag ser fram emot att få fortsätta följa honom på hans resa genom livet och se honom växa till en stark och självständig individ.

Grattis på födelsedagen, Leon! Jag älskar dig mer än ord kan uttrycka och ser fram emot att fira många fler födelsedagar tillsammans med dig.

Den här söndagen blir det något nytt från min egna Youtube-skatt. Med andra ord djupdyker jag inte så där djupt ner i arkivet som jag brukar.

Gå in på denna länk och se vad jag har att erbjuda idag.

Trevligt tittande och skön söndag på er!

Det handlar om videos. Små korta klipp som jag själv tagit genom åren, som nu skall få komma fram i ljuset, nå allmänheten. En söndag passar perfekt för det ändamålet. Tycker inte ni det?
Jag kallar det Tommys Youtube-skatt.

Solen skiner och en liten uns mer värme som gläder. Vinden är dock fortfarande isande och att sitta vid en solvägg med vindskydd är att föredra.
Denna dag skall dock bestå av en resa lite neråt landet för att sedan fira en liten kille som imorgon fyller 1 år.
Idag sjunger fåglarna lite extra för lilla Leon.

Min kväll genom ett bubbelglas, efter en fartfylld och trevlig dag.
Det är som att allt händer just nu och att det kan gå hursom helst.
Så mycket saker på gång. Så mycket som måste ordnas med.
Men allt jag kan tänka på just i denna stund är morgondagens plan och händelse. Allt annat får så länge vänta.

Mitt liv är som att jag går i en dikt,
där varje steg är en rad som är tänkt,
att bilda en berättelse om mitt liv och min tid,
en historia om glädje och sorg, om kamp och strid.

Ibland är det som en sonett så vacker och klar,
där orden flyter fram som en melodi och svar,
på alla de frågor som jag någonsin haft,
och ger mig en känsla av ro och trygghet så tafatt.

Men ibland är det som en ballad så tung och sorgsen,
där orden känns som taggar och smärtan tar över besinningen,
och jag kämpar för att hålla mig kvar
till en dag när solen åter lyser och tiden igen känns underbar.