Akut

Det är en kväll och natt på Näl. 

Igen.

Ännu en gång förundras jag över hur bra sjukvården fungerar och otroligt väl man blir bemött.

Man är aldrig förberedd på när man skall åka in. 

Man är aldrig förberedd på det där samtalet. 

Det bara kommer.

Och sedan väntan, trots att allt går så fort på akuten. Fullt pådrag från start.

Massor av folk runtomkring

Men ändå så känner man sig som anhörig.... som en son...aldrig så ensam som just då.

Det handlar om att vara stark när man egentligen är svag. Att vara lugn, när allting inom en egentligen bara stormar.

Inget är som det skall 

Det är natt och jag vill bara att det skall bli dag.