Aldrig mer
Natten är här och jag är pigg även om jag ser trött ut. En bild ljuger alltid.
I kväll hade jag verkligen de där rätta svaren och jag skulle kunna erkänna allting bara så där rakt av, men någonstans här inne i mig, finns det någon form av självbevarelsedrift kvar.
Så jag spelar mina sånger. De som passar mig bäst och jag skriver det här inlägget med vetskapen om att jag aldrig mer får släppa taget och låta mig påverkas av det som gör mig ofokuserad , osäker och svag.
För jag vet inte vilken dag det är.