All kärlek jag har.

Idag vid ett samtal fick jag möjligheten att reflektera och berätta om min barndom och uppväxt. Det har påverkat mig starkt.
Dessutom kom min pappa till klubben idag för att titta då vi hade tävling. Jag visste inte om det och så stod han bara där.
Det betydde något för mig och berörde på något sätt som jag inte kan beskriva.
Han syns mycket sällan där nu för tiden, men en gång i tiden var han en närvarande far som var med mig och mina bröder på varje träning. Han började t om att träna själv och under flera år så tränade vi tillsammans. Han fanns alltid vid min sida på varje tävling oavsett var någonstans det var i landet. Han var aldrig pushande. Han sa sällan något överhuvudtaget angående mina matcher, men han fanns alltid där.
Häromdagen hittade jag ett kort mig mig och honom när vi spelade gitarr ihop. Något som vi började med från att jag var sex och jag fick min första gitarr. Självklart hittar man aldrig det som man söker, men sedan började jag fundera på min egna relation till min son.
Vi har haft all möjlighet som helst att umgås idag och han har tagit den. Vi har samtalat, vi har promenerat och han har berättat om livet från ett tonårsperspektiv.
Jag har aldrig tvivlat, men jag kanske inte har tänkt så mycket på det, men idag har det slagit mig hur klok han är, så förnuftig och oborstad rebellisk.
Vi tillbringar mycket tid ihop. Vi delar både sporten och musiken. Precis som jag och min far gjorde.
Ikväll har vi dessutom samtalat om livets svåra frågor och jag har insett att han inte är så liten längre.
Och jag vill bara ge honom all kärlek jag har.