#alla är fotografer

I vanliga fall tränar jag på onsdagar och det innebär att det inte är någon tevekväll. I går blev det annorlunda då jag inte kom hem från jobbet förän runt halv nio. Jag blev sittandes framför Shyfferts och Rheborgs serie; "alla är fotografer", ett program som jag tyvärr bara sett några glimtar i från tidigare. Nu skulle de gräva i sig själva och söka upp ett smärtsamt barndomsminne som de sedan skulle gestalta i en bild. men vi vet ju hur det är med minnen...de väcker känslor, något som jag tittare blev ångestfullt medveten
om. Gårdagens program har stannat kvar i mitt inre under dagen och fortsatt att påverka mig. När jag nu känner mig manad att också lägga ut ett foto, från ett minne jag haft, kan jag konstatera att jag varken behövt skådespelare, statister, eller rekvisita för att genomföra uppdraget. Ibland är man där just då, i det ögonblicket och får knäppa den där bilden när det händer. I mitten min son Eric tillsammans med sin polare karl. Den lilla nyfikna flickan är Hannah, mitt gudbarn. Här inget ångestframkallande, bara ren ungdomlig nyfikenhet.