As long as you can

Det är dagar kvar. Några stycken, men ändå begränsade. Vi närmar oss gränsen till november. Här är just nu bara mörkt och blött. En måne som försöker göra rätt.
Vi alla är just i färd med att hitta våra rätta positioner.
Allt borde egentligen vara toppen, men vissa dagar ger bara en dålig eftersmak i munnen.
Idag är det trångt i nyhetsflödet med tragik.

När blev det så här? När blev samhället så kallt och känslolöst? Kanske har det alltid varit det? I tider då dödskjutningar blivit vardag är det lätt att glömma att ondskan alltid funnits där.
Ibland gömd,
ibland närvarande,
alltid hänsynslös.

I kväll vill egentligen sitta bredvid dig...säga att jag alls inte är arg, be om tröst, be om förlåtelse till denna värld....be dig hålla min hand. Allt medan Ellie Goulding sjunger

"How long will I want you
As long as you want me to
And longer by far
How long will I hold you
As long as your father told you
As long as you can"