Bland likes och följare

Fredag kväll. 7 veckor kvar. Sedan tänker jag ha semester. Just nu ett inferno av engagemang i både det ena och andra. Men nu, just nu, tänker jag fortsätta att ta det lugnt. Njuta av fredagskvällen och inte göra någonting. Pratar dock med min son. Han har "brejkat" med sin Youtubekanal. Det är prenumeranter och likes. Denna värld numera byggt på tummar upp och ner, följare och avföljare. Ett liv som även jag anammar. Jag söker mina läsare, jag gör mina inlägg, jag skriver status, jag gillar, jag följer, jag lägger ut bilder..

Ungdomar av i dag har det minsann inte lätt att behöva växa upp med det här. Istället för att lära sig ett yrka, att snickra, mura, gräva hål, så läggs det ner tid på att spänna biceps, fota vinglas, puta med läpparna..Helt meningslöst tidsfördriv. Sociala medier är lite som Guitar hero; om man ägnat tiden konstruktivt kunde man blivit riktigt bra på någonting.
Jag skriver och min son gör spelvideos. Jag helt adhoc, min snart 13 -åriga son målmedvetet. Vi har olika idéer och drömmar, men vi har båda gått på hela den där grejen med snabba kickar, bekräftelse och låttfångad lycka. Deprimerande på sitt sätt, glädjande och uppfriskande på ett annat. Ingen risk att behöva få långtråkigt. Det händer alltid något.
Men nu stänger jag av. Tar in lugnet, friden, värmen, härligheten. Inga mer kickar och bekräftelser i dag.