Blixtnatt

Jag lyssnade på åskan i natt.
Jag tittade på ovädrets skådespel. Det var ett praktfullt regn och blixt och dunder.
Egentligen väntade jag bara på att rummet skulle bli svalt. Att min febersjuka kropp skulle svalkas. Jag tog mig ut på balkongen. Där var det bara vackert. Jag ville bara lägga mig där på golvet och bli ett med det snabba ljuset. Blixtarna var konstanta.
Sedan har jag inte sovit en blund. Att vara vaken en hel natt ger tid till tankar och funderingar. Mina var antagligen påverkade av feberdrömmar. Jag fick liksom aldrig ordning på dem.
En ny dag har nalkats. Jag ger mig ut i det blöta. Det är mitt i veckan och i natt har nog inte många sovit speciellt mycket i Dalslands södra utpost.