Blood on blood

Lördagen kommer och med det tid för vila och reflektion. Brorsan har åkt hem till Stockholm igen och det brukar vara ett gott tecken på att sommaren är slut. Trist att säga det med ytterligare en vecka kvar av augusti, men inte är det direkt ett tropiskt regnhav vi drabbats av.

Jag ägnar lördagsförmiddagen av klassiska "lördagsförmiddagsförehavanden" och det till Magic och den fenomenala plattan
Don´t kill the magic. Faktum är att jag inte knockats så hårt av en nytt musikalbum sedan Matchbox Twenty släppte Mad season 2000 och fullkomligt rubbade min musikkompass. Eller Uncle Krackers; Happy hours från 2009 för all del.
Men nu är det Magic och reggae-inspirerade toner. Reggae som jag aldrig egentligen kunnat förlika mig med.

När alla måsten är färdiga, följer jag allt av intresse på sociala medier och så här i valtider finns det gott om både statements och tokerier och egentligen skulle jag ge mig in i några av de debatter som blossat upp, men jag tar en eftermiddagsöl istället, stänger ner för en stund, lägger upp fötterna på skrivbordet och tänker på min bror som nu åkt hem till sig igen. Jag tänker på allt vi två gått genom tillsammans på både gott och ont. Om hur åren går, men hur brödraskapet består och i kväll går jag hem till min yngsta bror och äter skaldjur tillsammans med våra familjer och allt kommer kännas tryggt, skönt och säkert.