Blunda och säg mig vad du ser

Allting vissnar ner och dör.
En gång var det så vackert och uppiggande och gav en skön känsla när man satte sig bredvid i fåtöljen. Samma ute i blomlådor och krukor. Det är dags att städa upp, slänga och plocka undan.
Men det får vänta. Istället låter jag rummet fyllas av min bror Ronny och hans musik, för jag vaknade denna morgon och hade en tidig låt med honom i huvudet. Vi var så unga då jag och han, men känslorna är de samma nu som då.
Lyssna på den här låten. Fortfarande lika viktig och sann.