Cause freedom aint free
Söndagen börjar med kalas, följt av ett längre planeringsmöte med styrelsen för Färgelanda judoklubb och kommer avslutas här, i en fåtölj i biblioteket för en sista summering av veckan.
Det har varit en vecka med politik i fokus. Här i Färgelanda; fokus på om personer i gamla kommunstyrelsen skall ges ansvarsfrihet eller ej och i rikspolitiken handlar det om politiker som inte lever som de lär. För mig är inte det jobbiga att vår statsminister använder en flygplats som han vill lägga ner, utan politiker som inte lever som de lär. Har svårt för att man säger en sak men gör en annan. Som t ex miljöpartisterna som pratar miljö ena stunden och nästa; målar båten med giftfärg eller flyger 4,5 mil mellan två flygplatser. Det som hänt i veckan i den kommunala politiken frestar mig till att skriva ett långt irriterat inlägg, men jag hejdar mig. Det får vara nu.
Att lova saker är enkelt. Bromma flygplats skulle få vara kvar, krogmomsen skulle höjas och andra sjuklöneveckan skulle slopas. Listan börjar bli lång på svikna vallöften.
ROT-avdraget sänks från femtio till trettio procent. Känns helt obegripligt. Läge igen för att svartjobbandet i byggbranchen ökar. Att öka möjligheten att hyra in vit arbetskraft var en populär reform. Vissa tror inte att de där 20 procenten spelar så stor roll. Det tror jag. Dessutom är jag övertygad om att det tidigare avdraget gav tryggare arbetsmiljö- och bättre villkor för de i branschen.
Dock...och nu kommer vi till ett stort DOCK! Det som stört mig mest inom politiken i veckan är försvarsuppgörelsen mellan de rödgröna och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. 10,2 miljarder kronor är vad det är värt att förstärka det svenska försvaret med i en mycket allvarlig säkerhetspolitisk tid, där ÖB ber om det dubbla för att säkra upp när vi nu har Ryssland och Putin som gör närområdet osäkert. Känns inte bra.
Med åren har även jag blivit mer villig att betala högre skatt. Om det innebär en satsning på sjukvård, skola, äldrevård och ...försvaret. Och jag tänker på den där planschen som hängde i samlingslokalen på det amerikanska universitet som jag en gång gick på. Det där budskapet som jag en gång flinade åt och såg som alltför amerikanskt; Cause freedom aint free. Jag tänker på de i Ukraina, jag tänker; ibland kommer tiden ikapp en.
Det har varit en vecka med politik i fokus. Här i Färgelanda; fokus på om personer i gamla kommunstyrelsen skall ges ansvarsfrihet eller ej och i rikspolitiken handlar det om politiker som inte lever som de lär. För mig är inte det jobbiga att vår statsminister använder en flygplats som han vill lägga ner, utan politiker som inte lever som de lär. Har svårt för att man säger en sak men gör en annan. Som t ex miljöpartisterna som pratar miljö ena stunden och nästa; målar båten med giftfärg eller flyger 4,5 mil mellan två flygplatser. Det som hänt i veckan i den kommunala politiken frestar mig till att skriva ett långt irriterat inlägg, men jag hejdar mig. Det får vara nu.
Att lova saker är enkelt. Bromma flygplats skulle få vara kvar, krogmomsen skulle höjas och andra sjuklöneveckan skulle slopas. Listan börjar bli lång på svikna vallöften.
ROT-avdraget sänks från femtio till trettio procent. Känns helt obegripligt. Läge igen för att svartjobbandet i byggbranchen ökar. Att öka möjligheten att hyra in vit arbetskraft var en populär reform. Vissa tror inte att de där 20 procenten spelar så stor roll. Det tror jag. Dessutom är jag övertygad om att det tidigare avdraget gav tryggare arbetsmiljö- och bättre villkor för de i branschen.
Dock...och nu kommer vi till ett stort DOCK! Det som stört mig mest inom politiken i veckan är försvarsuppgörelsen mellan de rödgröna och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. 10,2 miljarder kronor är vad det är värt att förstärka det svenska försvaret med i en mycket allvarlig säkerhetspolitisk tid, där ÖB ber om det dubbla för att säkra upp när vi nu har Ryssland och Putin som gör närområdet osäkert. Känns inte bra.
Med åren har även jag blivit mer villig att betala högre skatt. Om det innebär en satsning på sjukvård, skola, äldrevård och ...försvaret. Och jag tänker på den där planschen som hängde i samlingslokalen på det amerikanska universitet som jag en gång gick på. Det där budskapet som jag en gång flinade åt och såg som alltför amerikanskt; Cause freedom aint free. Jag tänker på de i Ukraina, jag tänker; ibland kommer tiden ikapp en.