Där alla känner varann

I ordets rätta bemärkelse en blåsdag. Och nu - har en blåsnatt tagit vid. Det är ett par minuter över midnatt. Huset är dött. Jag har pratat med brorsan. Vi har haft en sån där sjysst videokonferens som man numera kan ha över datorn, surfplattan eller mobilen. Han håller på med mixningen av en tredje låt som jag spelade in för några veckor sedan i Stockholm. Förhoppningsvis blir den klar i natt. Jag uppskattar verkligen teknikens framfart som möjliggör det att skapa musik tillsammans trots alla mil emellan oss.

För 23 år sedan skrev jag "Där alla känner varann". En sorts hyllning till min hembygd. Till det som jag kallar "hemma". Och nu förevigad - ett tidsdokument från mitt liv.

"Jag är uppväxt i en hembygd där alla känner varann
Där far och mor, syster och bror
fortfarande bor
Och jag vill leva i en hembygd där alla känner varann
Där far och mor, syster och bror
fortfarande bor"

Det är så mycket Färgelanda - det är så mycket svensk landsbygd, kärlek, längtan, trygghet, ro och stabilitet. Lika aktuellt i dag som för 23 år sedan.