Dagar av höst

Jag ville läsa om hjältar ur livets bok, om det förgångna och förgängliga, men det visade sig att jag var alltför trött för att öppna den.
Och när jag vaknade sedan var allt det där borta och duggregn hade blivit sol och tristessen hopp. Kanske var det en dröm ändå alltihop?  Färgerna verkliga och höstens intuition äkta?
Att lämna den varma, glada sommaren för mörkare tider kan verkligen vara smärtsamt.
För vinden är vild med löven och regnet är blötare än om våren och var är mina hjältar när jag behöver dem? Var är min dagsflykt?
Hösten är den svåraste årstiden… men kanske den bästa…
Och jag tänker  - Allt handlar nog om hur du väljer att se på saker och ting.