Dagen efter

Efter bloggens 10-årsjubileum finns en vardag. Livet går vidare och bloggen med den.
Tiden jag lever just ni i, är rätt så långt bort från kortärmat, näckrosor och rekration.
Ibland är det bästa att bara drömma sig tillbaka till morgondagen.
Ibland är det bästa att dricka några öl och lyssna på god musik.
Jag och Ray Lamontagne och några Millers.
Nedstämt nu. Inget mer Kid Rock eller Hank JR.

"I ain't about to go straight
It's too late
I found myself face down in the ditch
Booze on my hair
Blood on my lips
A picture of you, holding a picture of me
in the pocket of my blue jeans"
Joline, Ray Lamontagne

Lamotagne är på sitt miserablaste humör, men jag stöttar upp. Greppar själv gitarren sedan och spelar och sjunger med till "Hannah". Gapar med i "How come", men där tar det slut. För jag behöver luft. Ibland känns det som att den där instängdheten kommer ta död på mig.
Ute är det minsann friskt. Nästan 10 minus. Inte kortärmsväder, men dock barmark. Jag tar min runda.

Vi är inne på årets sista dagar och allt jag vill är att detta året skall ta slut.