Den obotlige optimisten
Jag åker på en snabbvisit till sjukhuset och när jag kommer hem sitter storasyster och tålmodigt hjälper lillebror med kemin inför kommande prov.
På spisen står en kycklinggryta och jag äter av den. Mycket god, även om min aptit för tillfället inte är speciellt stor.
Jag drar mig undan sedan till ett rum i tystnad och stillhet. Jag känner mig så trött och orkeslös. Det blir ingen träning i kväll heller för min del, men iställlet skall jag hämta hit min mor och ser framemot det.
Det är en märklig tid och marken där jag går känns ojämn och skakig.
Allt jag vill är att bara få sova länge, länge, för att sedan vakna upp och känna att allt bara är bra.
Jag är som alltid den obotlige optimisten.