Desperados under the eaves

Jag har lyssnat en del på Warren Zevon det senaste.
Kanske för att det i dagarna är precis 17 år sedan han gick bort.
Det Känns ofattbart att det faktiskt var så länge sedan. Det finns så mycket som jag lärde mig uppskatta i just hans låtsnickrande. Disorder in the House som han gjorde en bejublad duett med Bruce Springsteen förstås och de där lyckade samarbetena med Tommyfavoriter som Bob Dylan, Neil Young och Don Henley. men bäst var han faktiskt själv. Jag tänker på det där avsnittet med Letterman då han berättar om sin vän Zevon. Hur han var och hur sedan Dawes kom upp på scenen och gjorde Zevons mästerverk Desperados under the eaves, så där lidelsefullt bra så att man bara fick rysningar.
Warren Zevon fick lungcancer och blev inte mer än 56 år, men hans musik lever vidare. Inte allra minst med hjälp av Dawes.