Dessa 33 år
Jag skriver dagbok. Har gjort det sedan 1983.
33 års anteckningar om livet och tid och rum.
Det har blivit ofantligt massa böcker.
I somras när jag gjorde i ordning vårt förråd hittade jag hela denna ovärderliga skatt och de närmsta två timmarna därefter läste jag, skummade igenom, luktade på sidorna, luktade på böckerna, mindes och tänkte tillbaka.
Att läsa gamla anteckningar om sig själv kan vara smärtsamt, pinsamt och jobbigt, men också roligt, chockerande och underbart.
Dessa böcker kommer med största säkerhet vara helt utan betydelse för framtidens generationer , men en guldgruva för mina kommande barnbarn och deras avkommor. För är det något jag har lärt mig som släktforskare är det att man hungrar efter den allra minsta information om en förfader. Om mig kommer det finnas mycket att läsa.