Det är dags att lyfta, att flyga
Jag tar mig samman.
För två år sedan på dagen var det måndag och tillika min första dag på jobbet efter semestern. Sånt vet man om man bloggar.
Andra halvlek och som jag beskriver det verkar inte vädret varit ett dugg bättre då. Blåsigt, grått och kallt mestadels.
Det verkar vara som så ofta; Det är det man vill minnas som man minns och saker nu är inte värre än vad det en gång varit.
Man behöver ständigt påminnas.
Från och med nu gäller det att försöka "hålla leendet på konsum vid liv" som en av det här landets rockpoeter sa.
Och slutklämmen på det där inlägget som jag skrev för precis ett år sedan är riktigt klokt.
"Det är dags att lyfta, att flyga, att använda sig av all den där energin som man samlat på sig under några veckor.
Dags för andra halvlek."
Så är det.