Det sköna vackra och det fula onda

Jag står här och tittar.
När jag haft möjlighet så har jag gått ut (trots regn) för att titta på de blommande syrénerna. Det är så vackert just nu. Så mycket sommar. Jag tror inte att det kan bli så mycket mer sommar än så här (oavsett om det regnar).
Några dagar innan midsommar. Dygnet är som ljusast. Det är njutningsfullt.
Syrénernas blommor har snart slocknat. Kanske bara några dagar till... Jag står kvar lite längre och tittar.

Vi har födelsedags firande här hemma idag. Det är prinsbröllop och "drop in" vigslar på Skansen. Samtidigt visar sig återigen ondskan och all den smärta vi åsamkar varandra. Samhället Blomberg får i dessa dagar stå som platsen där personer tar sig friheten förstöra sina medmänniskors liv. Allt det vackra mörkläggs i skuggan av det tragiska och onda.

Över 700 som lyssnat på mitt nationaldagstal nu. Det finns en för oss som växte upp på 80-talet, ofattbar möjlighet att sprida information snabbt idag. Jag häpnar, är tacksam för att så många velat lyssna, men är också ytterst ödmjuk inför dess faktum.

Denna vecka prydde jag och min son var sitt tidningsuppslag, som lustigt nog lyckats komma bredvid varandra. Jag på en liten bild i samband med firandet i Stigen förra helgen och Eric som en av de trogna fritidsgårdsanhängarna i Färgelanda. Häftigt! Men nu tror jag världen har fått sin tillräckliga dos av Widekärr för ett tag framöver..