Det viktiga

Ännu ett nytt år på judomattan. Åren liksom bara far förbi.
1981 var första gången.
Jag blir kvar år efter år.
Och jag vet inte längre om det blir jobbigare än tidigare år att komma tillbaka efter några veckor med total lättja.
För det har varit ganska tufft de senaste åren. Varken mindre eller mer.
Det viktiga är att inte tveka att kliva upp ur soffan där hemma och ge sig iväg.
Det viktiga är att inte tveka när man väl står där igen.
Det viktiga är att inte känna efter när man får den där smällen.
Det viktiga är att bli kastad gång på gång till att det inte gör ont i kroppen något mer.
Det viktiga är att inte sluta, inte ge upp, utan att bara fortsätta, fortsätta, fortsätta.