Don't Look Back in Anger
Jag tillhör de som uppskattar att göra tillbakablickar i mitt liv. Jag tror att det är viktigt att man hela tiden har med sig sin historia och bär den stolt oavsett vilken karaktär den än har.
För nio år sedan la jag ut det här kortet på Facebook. Vi hade precis kommit hem efter en ganska jobbig hemresa från Tauritodalen där vi firat en 40-åring. Vi blev kvar 8 dagar längre än planerat pågrund av askmolnen över Island. Härligt förstås med förlängd semester, men samtidigt innebar det att vi hela tiden var tvungna att vara stand by. Att vara beredd att ge sig av och lämna hotellet inom en timma. Det innebar att man hela tiden var på helspänd, att man kunde bli väckt mitt i natten för att ge sig av. Den där natten då vi fick beskedet gav vi oss av vid 4 på morgonen. Det var sagt att vi skulle flyga till Paris och där fortsätta med buss till Göteborg. Under resans gång fick vi reda på att planet tog oss till Arlanda där sedan bussar väntade för att ta oss vidare. Det var så mycket som var ovisst de där dagarna. Informationen ändrades hela tiden. För några dagar sedan skrev jag om just om det där när naturkrafterna tar vid och styr och vi bara har att anpassa oss. Så var det då.
På bilden jag och min son som poserar framför kameran. Han skall fylla 8 i november och jag är mig ganska lik, men har mörkare hår.
Minns att han var sjuk i ett tiotal dagar och där kom den extra semesterveckan väl till pass.
Jag tillhör dem som uppskattar att göra tillbakablickar i mitt liv. Det här var just en sån som jag minns, tar in och tänker på just nu.
För nio år sedan la jag ut det här kortet på Facebook. Vi hade precis kommit hem efter en ganska jobbig hemresa från Tauritodalen där vi firat en 40-åring. Vi blev kvar 8 dagar längre än planerat pågrund av askmolnen över Island. Härligt förstås med förlängd semester, men samtidigt innebar det att vi hela tiden var tvungna att vara stand by. Att vara beredd att ge sig av och lämna hotellet inom en timma. Det innebar att man hela tiden var på helspänd, att man kunde bli väckt mitt i natten för att ge sig av. Den där natten då vi fick beskedet gav vi oss av vid 4 på morgonen. Det var sagt att vi skulle flyga till Paris och där fortsätta med buss till Göteborg. Under resans gång fick vi reda på att planet tog oss till Arlanda där sedan bussar väntade för att ta oss vidare. Det var så mycket som var ovisst de där dagarna. Informationen ändrades hela tiden. För några dagar sedan skrev jag om just om det där när naturkrafterna tar vid och styr och vi bara har att anpassa oss. Så var det då.
På bilden jag och min son som poserar framför kameran. Han skall fylla 8 i november och jag är mig ganska lik, men har mörkare hår.
Minns att han var sjuk i ett tiotal dagar och där kom den extra semesterveckan väl till pass.
Jag tillhör dem som uppskattar att göra tillbakablickar i mitt liv. Det här var just en sån som jag minns, tar in och tänker på just nu.