Drömmen om en skaldjurstallrik

Vi åkte till Smögen först och främst för att det är ett måste att göra på semestern. En annan underliggande faktor och anledning (i allafall för min del) är att köpa den där tallriken med alla skaldjur på.
På något sätt är nog det sommar för mig.

Vädret var dock kasst! Trots att alla väderappar visade motsatsen. Idag tror vi så blint och fast på dessa "appar" så till den milda grad att vi måste kontollera med dem igen och igen och därefter titta upp mot himlen för att kontrollera om det ändå inte var solen som vi såg sticka fram en aning mellan "vinterduntäcket" som ockuperat ljuset.

Som femtonårig mopedägare fanns det inga gränser på vad det tvåhjuliga fordonet innebar för friheten. På sommaren tog den mig och min vän de 6 milen till Smögen för en dags äventyr eller två. Alla människor innebar en viss spänning, badet njutning och de besökande, gudomligt, vackra Stockholmsflickorna; förälskelse utom all sans och vett.

Några år senare for jag och ett gäng grabbar i en överfull bil till det numera partyparadiset Smögen för fest och flickor. Vi campade vilt på klipporna, festade dagarna i ända och tänkte inte på morgondagen...

Numera ser mina Smögenbesök minst sagt annorlunda ut. En gång om året åker vi hit ut och enligt mig med syftet att äta den där skaldjurstallriken. Jag tror inte ens att jag suktade efter en räkbaguette i ungdomens år.

Solen brukar alltid skina (precis som den gjorde i min ungdom). Dock inte i dag.

Det var minst sagt kallt att sitta ute idag, men skaldjur blev det och precis på samma sätt som de senaste 20 åren.

Vissa saker ändras aldrig i grunden, utan bara förfinas, eller hur man nu väljer att se på det.