Dublin
Min vän är i Dublin. Vad gör han där?
Han dansar på regnbågens skära,
Dricker ordens gyllene nektar,
Följer själens stigar och betraktar.
Han vandrar genom tempel av tankar,
Där hjärtat spelar sin mystiska symfoni.
Han reser med vinden över de gröna kullarna,
Fångar drömmar och gör dem fria.
Han målar bilder av tystnad och solsken,
Väver ord i en poetisk klang.
Han läser mellan raderna av de gamla böckerna,
Finner sanningen i det som är fördolt och långt.
Min vän är en resenär i sin egen värld,
Han bär på hemligheter och kärlekens flammande eld.
I Dublin utforskar han sitt inre landskap,
Där metaforer och tankar blir till konstnärlig prakt.
Så fråga inte varför han är där,
Låt honom dansa med språket i luften,
Låt honom måla bilder med penseln av ord,
I Dublin, där poesin får sitt värde,
... genom eld, luft, vatten och jord
Han dansar på regnbågens skära,
Dricker ordens gyllene nektar,
Följer själens stigar och betraktar.
Han vandrar genom tempel av tankar,
Där hjärtat spelar sin mystiska symfoni.
Han reser med vinden över de gröna kullarna,
Fångar drömmar och gör dem fria.
Han målar bilder av tystnad och solsken,
Väver ord i en poetisk klang.
Han läser mellan raderna av de gamla böckerna,
Finner sanningen i det som är fördolt och långt.
Min vän är en resenär i sin egen värld,
Han bär på hemligheter och kärlekens flammande eld.
I Dublin utforskar han sitt inre landskap,
Där metaforer och tankar blir till konstnärlig prakt.
Så fråga inte varför han är där,
Låt honom dansa med språket i luften,
Låt honom måla bilder med penseln av ord,
I Dublin, där poesin får sitt värde,
... genom eld, luft, vatten och jord