Efter fallet

Vi behöver ständigt påminnas om hur förgängligt livet är. Hur allt kan tas ifrån oss inom loppet av någon sekund.
Igår ramlade jag baklänges och slog i bakhuvudet kraftigt. Tror aldrig att jag gjort det innan. Att jag slagit i huvudet när jag ramlat. Inte på det sättet. Min goda fallteknik har alltid varit en garant till att jag lyckats hålla uppe huvudet vid fall.

Jag fick fantastisk hjälp av både fina kollegor och ambulans-personal. Mycket väl omhändertagen.
Idag är jag omtöcknad och mår lite risigt , men har jobbat. Något som jag inte skulle gjort enligt min läkare på vårdcentralen som jag för en stund sedan besökte. Men jag mådde så bra i morse, varken illamående eller huvudvärk.

Jag är tacksam för att jag klarade mig med bara en liten lätt hjärnskakning. Så många tankar som hinner fara förbi när man ligger där så hjälplös, blodig och osäker på vad som kommer hända nu...

Och så den där påminnelsen om vikten att fortsätta göra allt det där som faller mig på, att leva mitt liv som jag gör och framförallt, tala om för de man älskar och håller av hur mycket de betyder för en.