Emotionally, spiritually, getting so close to me

Ännu en fredag.
Ibland och ganska ofta känns det som att jag ständigt vaknar upp i en fredag. Snart har vi sommaren här, semester och förhoppningsvis några till plusgrader.
Och denna morgon när jag åker till jobbet spelar jag hög musik och planerar för en långhelg. En långhelg proppfull med aktiviteter. Däremellan skall jag ägna mig åt det som jag i denna stund önskar mest. Spela, sjunga, lyssna, njuta...
Willie Nelsons Last man standing släpps idag och den skall det lyssnas på och jag känner mig långtifrån färdig med att lyssna på Sjömila och fortsätta att ta in och reflektera över de där texterna och dessutom har Keith Urban släppt nytt.
Och jag höjer lite till när den där härligt svängiga låten Gemini tar sin början och jag vet att någonstans där i mitten kommer Keith Urban låta sin gitarr tala och sätta statement. precis som jag vill ha det.

Refräng och jag sjunger med;

"She's a maniac in the bed
But a braniac in her head
And I know that everybody knows
Ooh, that she's both
Wears a lot of light dress
But she's pretty even in a mess
And I know that everybody knows
Ooh, that she's both"

Det är hitvarning på den där låten.

Väl hemma plockar jag ner en riktig skönhet från väggen. Jag lever med Seagulls och Martins.
Och just den där Seagull Maritime är en riktig skönhet, någon som man längtar efter. Jag slår an några ackord. Tillåter mig att bli lite bluesig, spelar framförallt egna låtar sedan. Tommylåtar. Ett nedstamp från nu tillbaka till början av milleniet. Det är fredag. Jag känner mig emotionell, jag känner mig spirituell och den här kvällen är bara min