Espresso

Onsdag.
Tidig morgon och jag dricker en espresso och tänker på en annan morgon i Tombstone på Ok Café i somras. Det var tid för frukost och matsalen var fylld med äldre stadsbor som sörplade sitt kaffe och mumsade på sina sirapsfulla tjocka pannkakor med välbehag.
Jag bad om starkt svart kaffe till min mat och den trevliga herrn vid bordet bredvid försäkrade att kaffet här var starkt och gott. För som han sa, annars skulle han aldrig dricka kaffe här. Han var pensionerad polis och livet självt krävde just det – starkt kaffe.

Det skulle dock visa sig att kaffet ej var starkt med svenska mått mätt, utan snarare blaskigt svagt. Detta diskuterade jag och Anette, något som den trevliga herrn vid bordet tycktes snappa upp, för när vi senare hade ätit upp och önskat  honom en trevlig dag, gjorde han detsamma på typiskt trevligt amerikanskt vis, men la också till:
” I’m sorry we don’t serve espresso here in Tombstone”.
Det där tänker jag på denna morgon medan jag dricker min espresso. Att om det funnits espresso i Tombstone hade det inte varit Tombstone.