Ett Avsked och En Resa Nerför Minnesvägen
Efter tre år tillsammans och ett antal mil är det dags för mig att lämna ifrån mig min bil. Bilar har aldrig varit något som gjort mig sentimental, men tanken på att göra mig av med den får mig att reflektera över alla de bilar jag har ägt genom livet. Olika märken, färger och modeller har korsat min väg, och ärligt talat har jag som medelålders man för länge sedan tappat räkningen om hur många.
Med varje bil jag har ägt, har det funnits en egen unik historia. Första gången jag satte mig bakom ratten på min allra första bil, kände jag mig som kungen av vägen. Det var en gammal och skramlande sak, men den var min och den tog mig överallt jag ville vara. Sedan följde ett flertal andra bilar, alla med sina egna icke så charmiga egenskaper och små oväntade problem som gjorde dem minnesvärda.
Jag minns de typiskt ungdomliga bilarna, Sedan kom den mer familjevänliga bilen, en praktisk och rymlig kombi som tog oss på otaliga roadtrips och skapade minnen som jag kommer att bära med mig för alltid.
Framför allt minns jag samtal med människor jag haft i de där bilarna. Man tillbringar så mycket tid i en bil och våra bilar blir som gamla vänner. De är med oss genom alla våra livsstadier och de finns där vid vår sida, redo att ta oss dit vi vill. De har sett mig skratta, gråta, sjunga med i favoritlåtar och bara njuta av den befriande känslan av att köra fritt på vägarna. De har också funnits där under mindre glada stunder, som när de har krånglat mitt i ingenstans eller krävt oväntade reparationer.
Varje bil vi äger är ett kapitel i vårt livs bok och det är väl därför som jag nu i denna stund tänker på det där. Tänker på vad det blivit av mig och mitt liv under (inte bara dessa tre åren, utan) hela mitt bilburna liv.
Med varje bil jag har ägt, har det funnits en egen unik historia. Första gången jag satte mig bakom ratten på min allra första bil, kände jag mig som kungen av vägen. Det var en gammal och skramlande sak, men den var min och den tog mig överallt jag ville vara. Sedan följde ett flertal andra bilar, alla med sina egna icke så charmiga egenskaper och små oväntade problem som gjorde dem minnesvärda.
Jag minns de typiskt ungdomliga bilarna, Sedan kom den mer familjevänliga bilen, en praktisk och rymlig kombi som tog oss på otaliga roadtrips och skapade minnen som jag kommer att bära med mig för alltid.
Framför allt minns jag samtal med människor jag haft i de där bilarna. Man tillbringar så mycket tid i en bil och våra bilar blir som gamla vänner. De är med oss genom alla våra livsstadier och de finns där vid vår sida, redo att ta oss dit vi vill. De har sett mig skratta, gråta, sjunga med i favoritlåtar och bara njuta av den befriande känslan av att köra fritt på vägarna. De har också funnits där under mindre glada stunder, som när de har krånglat mitt i ingenstans eller krävt oväntade reparationer.
Varje bil vi äger är ett kapitel i vårt livs bok och det är väl därför som jag nu i denna stund tänker på det där. Tänker på vad det blivit av mig och mitt liv under (inte bara dessa tre åren, utan) hela mitt bilburna liv.