Förväntan och förtvivlan

Att vara ett sport-fan kan vara så svårt och ångestladdat.
Som att vara ett Toronto Maple Leafs - fan, ha stora förväntningar och verkligen leva sig in i en hockeysäsong. Leva med den ständiga tron att "i år är året som Maple Leafs går hela vägen och tar hem Stanley cup...
Och i natt...
Återigen förväntan. Kanske ännu mer än vanligt. Ett viktigt rival-möte mot Montreal och två vinster av två möjliga inledningsvis. Och det började bra. Mina hjältar körde på hårt och ganska snart ledde man med tre mål. Sedan ett ödesdigert misstag, sedan ett till och plötsligt så ledde de där hemskingarna från Quebec..
Men i slutet tog Leafs ut målvakten, in med en extra spelare och så wow! Matthews nätar och det är lika. Sedan övertid, som går över i straffläggning. Där är det kört Matthews har inga fler mål i sig och lagkaptenen och härföraren missar...

Att förlora en match är inte en stor sak. På 82 matcher kommer man förlora några av dem. Vad det handlar om är att förlora så få som möjligt.
Ändå känns det så tungt. Detta fortfarande trots att det har gått så många timmar sedan matchen tog slut.

Jag konstaterar;

- (minus)

Tavares-Marner har varit osynliga i tre matcher i rad i 5-5. Kapanen fungerar inte på vänsterkanten. Han är dessutom inte en topp 6 forward i detta lag. Andreas Johnsson är inte bra och kanske får vi återigen vänta till årskiftet innan han kommer igång på riktigt. Svenska Dimitri Timashov platsar inte. Förövrigt inte de två andra heller i fjärde kedjan. (Shore och Gauthier) Andremålvakten Michael Hutchinson övertygar inte. Rasmus Sandin måste få mer speltid. Annars är det lika bra att skicka tillbaka honom till AHL. + (plus) William Nylander är sitt gamla jag igen. Auston Matthews kommer vinna målligan om han får vara skadefri. Mikheyev är ett riktigt fynd och kommer bli viktig för laget. Trevor Moore fortsätter att vara min favvospelare och borde snart få chansen i någon av de två toppkedjerna. Tredje-linan med Moore, Kerfoot och Mikheyev har varit den absolut bästa i 5-5.