Feeling

Jag sover som aldrig förr och samtidigt är jag tröttare än någonsin på morgonen, men det spelar mindre roll, för jag SOVER verkligen på nätterna! Kanske är det så att den där mardrömsliknande tiden är över nu?
Och jag jobbar ikapp på jobbet och även här känns det som att jag åter tycks bli i fas med allt och det är inte ofta som man har den där känslan när man åker från jobbet att allt känns bra, men idag är banne mig en sån där dag.
Nu skriver jag på mitt manus igen. Jag måste öka takten ytterligare. Måste driva den där historien framåt och inte skriva som en förevändning för att dricka espresso, utan tvärtom; att jag dricker espresso för att jag skriver...
Jag ligger tröstlöst efter, men med tanke på de senaste månaderna, eller snarare hur det här året börjat och varit, så är det rätt bra att jag fått skrivit något över huvudtaget.
Och kanske är det så att man lär sig något av sin egna historia? Att jobba under konstant korseld. Att tvinga sig att fungera och uppehålla en vanlig fasad, inte allra minst för sig själv. Att stänga av, men ändå hela tiden påminnas och konfronteras med sanningen och det verkliga.

Tisdag kväll. jag tycker om tisdagar. Jag tycker om alla dagar i hela veckan.
Och jag tycker om att gå ut i den kalla, men fina marskvällen och få kyla på mina kinder. Att promenera, att få sopsortera, att få hälsa på människor jag inte känner och att fundera på vad jag skall laga för mat till helgen. Sedan när jag är inne igen, sätter jag mig åter vid tangenterna och låter den där historien få skriva sig själv.