Fittja

Den här helgen är jag och Eric själva hemma.
I vardagsrummet regerar hög rapmusik. Det finns ingen chans att jag skall få komma till med någon "Tommylåt".
Jag stänger in mig i biblioteket, lyssnar på Elvis Costello och funderar på framtiden.

Vi lagar middag ihop senare. Kebabspett som vi (om jag får säga det själv) får till riktigt bra. Allt handlar om att få till den perfekta kryddningen.

Jag säger "Sportlov om en vecka".
"skönt" säger min son.
"Vi borde göra något" säger jag.
"Visst" säger han.
"Skall vi åka iväg några dagar?"
"Ok, vet inte" säger han lite avvaktande. "Vad har du tänkt dig?"
Jag svarar; "Kanske London, eller Milano?"
"Absolut inte" säger min son bestämt. "Jag tänker inte åka utomlands!"
"Vad vill du gör då?" säger jag.
"Jag kan tänka mig åka till Fittja"
"Fittja?" Min förvåning är total.
"Jag vill se Redline Records. Det borde väl du kunna fixa pappa? Salla och Masse, The Salazar Brothers du vet..."

(Jag mållös)

Jag är tillbaka i biblioteket igen.
Rapmusiken är utestängd. Jag tänker på det där att resa bort några dagar. Tänker på att alternativet tycks vara Fittja. Tänker på att det varit en bra dag. Kanske lite väl hög rapmusik för min smak om man måste anmärka på något, men faktiskt ...en bra dag.

Igår var också en riktigt bra dag. På jobbet ville de
t om kalla det "min dag".
På mitt skrivbord; en liten överaskning.
Ja, det var nog min dag igår och idag känns allt så mycket enklare.
När man minst anar det dyker det upp oväntade erbjudanden i livet som man knappast kan tacka nej till.
Det handlar om att ta alla chanser man får i livet ...och tillbringa sportlovet med sin son i Fittja.