Fjärde dagen
Morgonen sträcker sig fram, en blek kopia av de ljusa dagar jag just lämnat bakom mig. Samhällen vaknar, lika trött som jag, i skuggan av semesterns frihet. Här står jag, vid gränsen mellan minnen och måsten.
Fjärde dagen på jobbet, och jag kan fortfarande känna sanden mellan tårna, havets salta kyss på läpparna. Varje tangent jag trycker på smakar inte längre av saltvatten, men ännu ekar skratten från dagar vid stranden i mitt inre.
Min arbetsplats känns som en fjärran planet, men kollegornas leenden är lika varma som solen jag lämnade. Det frågas fortfarande om semestern och jag likt mina kollegor delar fragment av frihet och äventyr, medan kaffemaskinen surrar tröstande i bakgrunden. Fjärde dagen tillbaka, och jag har börjat hitta min rytm igen. Jag skapar, tänker, löser, men en del av mig dröjer sig kvar vid den azurblåa kusten, där tid fanns i överflöd och inget klockslag kunde fånga mig.
Men jag är tacksam. För minnen som värmer i hjärtat, för arbetskamrater som delar min vardag, för möjligheten att drömma mig bort, om än bara för en stund.
För i morgon kommer dag fem och snart är första arbetsveckan slut och med det nya utmaningar, skratt och möjligheter. Och medan dagarna går, bär jag med mig en bit av semesterns magi, ett ljus som lyser upp även de mest gråa arbetsdagar.
Fjärde dagen på jobbet, och jag kan fortfarande känna sanden mellan tårna, havets salta kyss på läpparna. Varje tangent jag trycker på smakar inte längre av saltvatten, men ännu ekar skratten från dagar vid stranden i mitt inre.
Min arbetsplats känns som en fjärran planet, men kollegornas leenden är lika varma som solen jag lämnade. Det frågas fortfarande om semestern och jag likt mina kollegor delar fragment av frihet och äventyr, medan kaffemaskinen surrar tröstande i bakgrunden. Fjärde dagen tillbaka, och jag har börjat hitta min rytm igen. Jag skapar, tänker, löser, men en del av mig dröjer sig kvar vid den azurblåa kusten, där tid fanns i överflöd och inget klockslag kunde fånga mig.
Men jag är tacksam. För minnen som värmer i hjärtat, för arbetskamrater som delar min vardag, för möjligheten att drömma mig bort, om än bara för en stund.
För i morgon kommer dag fem och snart är första arbetsveckan slut och med det nya utmaningar, skratt och möjligheter. Och medan dagarna går, bär jag med mig en bit av semesterns magi, ett ljus som lyser upp även de mest gråa arbetsdagar.