Från Judomattan till Middagsbordet: En Måndagskväll med Självrespekt och Tacos
Måndag kväll faller som en viskning över Färgelanda , en mjuk övergång från dagens brus till nattens stillhet. Ljusen i fönstren tänds, ett efter ett, som stjärnor i en urban natthimmel. Jag står i mitt kök, trött men belåten, redo att avrunda denna dag med en ritual – en firande av små triumfer och stora ansträngningar.
Tacos väntar på bordet, doften svävar i luften, lika lockande som minnen av en resa till fjärran land. Varje ingrediens är en påminnelse om livets kryddor: lite hetta, en gnutta sötma och en kärna av substans. Det är en måltid jag är värd, en paus jag har förtjänat. För i tre dagar har jag stått där, på judomattan, bland svett och vilja, disciplin och drömmar.
I gi och svart bälte har jag kastat mig in i kampen, som en dans där varje rörelse är en dikt, varje grepp en mening. Jag har lärt mig och jag har lärt ut, jag har fallit och jag har rest mig. Nu, i detta ögonblick, känner jag att jag har vunnit något mer än bara poäng och medaljer. Jag har vunnit självrespekt, och kanske lite mod att ta mig an en ny vecka, en ny utmaning.
Så jag tar en tugga, låter smakerna fylla min mun och själen med en enkel glädje. Det är måndag kväll, och snart ska jag söka nattens ro. Men först ska jag äta, och kanske, bara kanske, le ett litet leende till mig själv.
Heja mig.
Tacos väntar på bordet, doften svävar i luften, lika lockande som minnen av en resa till fjärran land. Varje ingrediens är en påminnelse om livets kryddor: lite hetta, en gnutta sötma och en kärna av substans. Det är en måltid jag är värd, en paus jag har förtjänat. För i tre dagar har jag stått där, på judomattan, bland svett och vilja, disciplin och drömmar.
I gi och svart bälte har jag kastat mig in i kampen, som en dans där varje rörelse är en dikt, varje grepp en mening. Jag har lärt mig och jag har lärt ut, jag har fallit och jag har rest mig. Nu, i detta ögonblick, känner jag att jag har vunnit något mer än bara poäng och medaljer. Jag har vunnit självrespekt, och kanske lite mod att ta mig an en ny vecka, en ny utmaning.
Så jag tar en tugga, låter smakerna fylla min mun och själen med en enkel glädje. Det är måndag kväll, och snart ska jag söka nattens ro. Men först ska jag äta, och kanske, bara kanske, le ett litet leende till mig själv.
Heja mig.